Den jag blev.

Många föräldrar, om inte de flesta fasar för den dagen då barnen vill vet hur bebisar blir till. Sven har frågat tidigare och har nöjt sig med svaret att en kvinna och en man "gör" bebisar tilssammans när de är kära(han behöver inte ännu bli informerad om den hårda verkligheten att vissa kvinnor blir våldtagna, eller att barnen var oplanerade och/eller oönskade). Men nu ville han veta hur de "görs".

Och lite pedagogiskt och eftertänksamt försökte jag förklara att när han blir vuxen som pappa och Gustav har det blidats små frön i hans pung, "Bebisfrön?!" som han sedan ger till en kvinna som har ägg i sin mage som fröna ska växa i.

Men han ville veta mer.

"Men hur kommer fröna in i magen?"

-"Genom snoppen"

"Så snoppen far in i muttan?"

-"Ja."

Och det var det.

Innan vi kom in på den svåraste delen av ämnet har vi pratat om att alla kan inte "göra" barn. Det behövs ju en man och en kvinna(provrörsbefrukting kan vi ta sen) och då kan man adoptera, och man är lika mycket mamma eller pappa ändå. Livet är komplicerat och svårt för en femåring att förstå, men han verkar nöjd över mitt svar.

Det börjar bli mer och mer tydligt att Ilona har kommit in i treårstrotsen. Hon har alltid varit en bestämd liten dam som vetat vad hon vill, och några gånger för många har hon ju fått som hon velat fastän hon inte borde. Som förälder är det inte alltid lätt att komma överens...

Nu märks då skillnaden extra tydligt mellan vanlig hederlig borskämda-skitunge-fasoner och treårstrots. Frustrationen över att storebror är starkare än henne visar hon med handflatan eller i värsta fall tänderna. Hon vill och vill inte på en och samma gång, hon testar gränserna hela tiden och är väldigt tydlig med när hon inte håller med om att gränserna borde dragits just där. Så nu är vi här, mitt i treårstrotsen!

Hemkommen efter en dag på flykt och Sven vill mer än något annat se en film. Klockan är 18:34.

"Sven är du hungrig, vill du äta nånting före du ser filmen?"

-"Nej jag ska äta godis när jag ser på film."

"Imorgon ska vi sova jättelänge Sven."

-"Hur länge då?"

"Till tio."

-"Till åtta?"

"Nej till minst tio."

-"Jag ska vakna jättetidigt!"

Han brås då inte på mig iallafall...

Ilona för sig själv:

"Nnnngh!" *pressad min*

"Lutta illa..."

-" Vad är det som luktar illa? Är det Ilona som luktar illa?" *Superpedagogiska mamman*

*tittar förvånat* "Lutta...gott."

*pekar mot rumpan* "Lutta gott!"

Lyfter upp nallen från golvet, vänder på den, rynkar näsa och *sniff sniff*

"Nallen lutta illa."

"Äcklitt!!!"

Den har alltså bajsat.

Är det inte ungen så är det nallen eller dockan, fan vad man får byta blöjor här.

Pekandes Gustav:

"Bubbe!"

-"Pappaaa!" (Gustav försöker behålla sin värdighet)

"Näääää..."

"Bubbe!!"

-"Pappaaaa!"

"NÄÄÄ! Bubbe!!"

Gustav kommer hem efter jobbet och Ilona rusar till dörren ropandes:

"Gutta!" (Gustav)

"Dubbe!!!" (Gubbe)

Min älskade dotter.

Jag vet att livet för dig inte har varit enkelt. Många är det gånger då jag, din mor har gjort saker som för dig varit obeskrivligt hemska. Jag förstår det, eftersom istället för att tala eller visa så har du skrikigt rakt ut. Jag förstår nu att jag är en dålig mor.

För hur kan någon säga att de vill dig väl när de enbart gör saker mot din vilja?

Jag lägger dig i sängen när du inte vill sova, serverar dig totalt oätlig mat, låter dig inte rita på väggen, ta stryptag på din bror eller alla de andra sakerna som gör livet värt att leva. Jag är en elak mor.

En mor som förvägrar dig livets lycka genom att bara äta godis och kakor och vara vaken sent på kvällen.

En mor som vägrar låta dig springa med saxar.

En mor som petar dig i örat, kammar ditt hår och tar på dig vantar när du ska gå ut.

Jag hoppas en dag min kära dotter, att du kan förlåta mig för allt grymt jag gjort dig.

Totalt oväntat blev det diskussion när jag kom hem om dessa byxor, trots att Sven själv i affären "godkänt" dom. Hemma passade det tydligen inte, utan dom var för flickor. VAR HAR HAN LÄRT SIG DET?

Jag vet, han är inte blin. Det är rosetter, hjärtan och ballonger på byxorna, alla typiska tjejattribut. Men VAR har han lärt sig att det är just det? Vem har sagt att killar inte kan tycka om hjärtan? Ballonger? Rosetter?

Vilket jävla schwammel!

Det är en sak om han tycker att det är fult. För det är ju en del av mognaden att skapa en egen identitet och smak. Det är helt okej om han inte har samma smak som mig(även om det skulle förenkla en del, men framförallt så har jag ju bäst smak helt enkelt och han/alla borde ju lyssna mer på mig), men han är bara fem år.

Han är fortfarande småbarn, och för småbarn finns det inga "tjej" och "killgrejer" -faktum!

Och detta är inget jag kommit på nu, ingen ny trend som jag tänkt börja följa. Det är så jag alltid gjort, har jag sett ut en rosa tröja med pudlar på, så har jag köpt den. Till honom. Har jag hittat fina strumpbyxor på flickavdelningen eller mjuka plyschbrallor i turkos, så har han fått dom. Och använt dom helt utan protest. Han har ägt dockor, hello kittymålarböcker, prinsess-tiara och allt möjligt skit. Utan att jag prackat på honom det.

Trots det, har han föredragit bilar och traktorer, dragits till alla möjliga sorters maskulina ting. Och det är såklart helt okej. Han har varit ett barn, inte en prins, ingen tuff liten kille och verkligen inte mannen i huset.

Utan han har bara varit Sven. Min Sven förstås. Men en egen individ, utan riktlinjer för hur han borde vara.

Men nu har han fått det, någonstans ifrån. Och jag uppskattar det inte.

Världen är som den är, inte som jag vill, och det måste jag och alla andra acceptera. Men man kan skapa förändring och jag försöker. Jag vill att så länge mina barn är små, så ska de kunna ha vilka kläder de vill(jag vill, erhmm...) utan att känna att det är bara för tjejer eller bara för killar.

Jag tycker att de ska få leka med vad de vill(nästan...) och hur de vill utan att de ska känna att det är en "tjejleksak" eller "pojklek". Det finns fan inga pojkflickor, jag blir fan sur när folk säger så. Vem i helvete är det som bestämmer vad som har bestämt vad som är okej att leka med eller inte?

Nåja. Efter lite prat så har han nu accepterat byxorna(igen) och ville inte ta av sig dom. Och snygga är dom, eller hur?

Lite hundar fick vara med på sista bilden och en brun fårskinnsbeklädd fossing af Ilona!

Mina fina:-)

Underbara Ilona fyller år idag, usch vad tiden går fort, tänka sig att hon redan är två!

Jag har börjat dagen emd att jobba ett pass inom hemtjänsten, och när jag kom hem bakade Gustav en tårta och sen gick vi en promenad med vagnen ute i finvädret. Sen fick hon öppna sina presenter från Gustav, Fingerfärg och massor med play-do som vi sedan har lekt med. Presenten från mig och Sven får vänta tills han kommer nästa vecka.

Strax ska vi ge oss på tårtan när den nu fått ligga till sig och dra åt sig av allt det goda. Mums!

Sven sätter sig i mitt knä under filten och säger:
"Mamma dina ben sticks."
-"Jo det är för att dom är lite stubbiga efter att jag rakat dom."
"När jag blir stor ska jag inte raka benen."

Han lyfter upp tröjan och visar magen:
"När jag blir stor ska jag raka mig här."
"Så jag får skägg som min pappa har."

Själva skidturen slutade i katastrof förstås, skidpaketet är en aning förstort för Sven så det går inte så bra för honom att åka. Och han såg ju att det gick ganska bra för de andra barnen som har kortare skidor och blev frustrerad när han själv bara ramlade, så han låg mitt på spåret och gallskrek och stoppade upp barnen som åkte bakom. Och innan jag fick bort honom därifrån så  hann jag skämmas såpass att jag själv kände tårarna bränna bakom ögonen, pinsamheten var ett faktum.

,Det är inte så kul att vara ny i byn, ny på dagis och ha en son som är så arg och lever om så mycket, och själv inte veta vad man ska ta sig till. För tillfället syns jag ju extra mycket med mitt hår och så, så jag lovar att ingen glömmer(eller förlåter en för att deras barn fick stå och köa) dagens episod i första taget.

Men när vi då gett upp och gått av spåret och ställt bort skidorna kom glada Sven tillbaka.

Tyvärr blev det ingen blåbärssoppa, men barnen verkade lika glada över saften de fick. Sven uppmärksammade nog dock att det var en Coca-cola flaska som saften skvalpade i och ville ha det istället, han brås på sin mor;)

Efteråt var det prisutdelning och som vanligt på dagis så var alla lika bra och kom på förstaplats. De fick ett diplom och en guldfemma samt de som åkt skidor fick ett klistermärke att fästa på diplomet. Sven var jättestolt, och det borde han ju vara, han är ju helt enkelt bäst. Spelar ingen roll hur fort de andra barnen åkte eller hur lite de ramlade, de kan aldrig mäta sig med Sven den bäste ändå.