Den jag blev.

I lördags klickade jag hem en 15-20mm taper samt två söta pluggar med fjärilsmönster i 20mm från Barbarella. Det stod i orderbekräftelsen att dom skulle postas inom en vecka och visst gjorde dom det, för i lådan låg dom när jag kom hem idag!

 

Dom är så jag, plast och färglatt!

Nja. Kanske inte fullt så bra.

Jag fick några vassa blickar för att jag hade haft mage nog att ha med mig Ilona dit, och hon lekte hör och häpna! Detta oljud som faktiskt störde. Ja det var ju ovanligt dumt av mig. Förlåt, Jag borde faktiskt fatta bättre än att ta mitt hemska barn som körde med bilarna och ritade. <--- Ironi.

Det var inte pinsamt.

Men allt annat var precis så pinsamt som jag hade förväntat mig. Jag stod där som ett fån, Hade ingen att prata med och kände mig rätt bortkommen. Jag var inte den enda naturligtvis men det gör ändå inte saken mindre pinsam.

Men jag fick iallafall se några av lokalerna och det kändes ju bra, och vi fick inskolningstider för Sven. Alldeles för snart känns det som, men så snart som möjligt är ju bra för honom såklart. Men min lilla pojke har blivit så stor, ska sitta bland skolbänkar och ha raster och sånt. Hur kan tiden ha gått så fort?

Nu har jag gjort mig proper och fin med skjorta och allt, och är strax redo för föräldramötet. Är det okej att gå osminkad?

 

Ikväll är det föräldramöte för alla barnen som ska börja förskoleklass till hösten och därmed har vi fått en inbjudan vi med. Nu råkade ju Gustav så lägligt behöva jobba över så jag måste gå dit själv. Jag vet bara att det är i ett hus som kallas "Klossen" men vart man går in eller mer vet jag inte. Och jag kan inte riktigt säga att jag känner mig redo för detta. Träffa en massa nya föräldrar, jag känner ingen, har ingen att prata med. Och man måste socialisera och allt det där. *kalla kårar längs min rygg*

 

Usch det här är ju inte ens roligt, jag kommer skämma ut mig för livet känns det som. Helt garanterat kommer jag snubbla, gå fel eller säga något klumpigt. *kallsvettas*

Jag känner mig inte ett dugg vuxen just nu.

Medans solen var framme tidigare skyndade jag mig ut på en promenad med hundarna och Ilona, det blev till och med så varmt att jag kunde ta av mig till linne. Men det tog inte länge innan dom mörka molnen hopade sig och det började regna. Då kändes inte promenaden lika trevlig, förkyld och hurven som jag är.

Strax efter att jag kom hem blev jag uppringd av Sara som ville ha min hjälp att köra en bil till Hedensbyn och sedan skjutsade hon mig till stan för ett möte med Anna. Vi hann tyvär bara fika lite på CK för att sen ila till Kappahl för att köpa en shorts-byx-grej åt Ilona. Och sen kom Gustav och hämtade upp oss.

 

Vi for till dagis för utvecklingssamtal, fröknarna hade inga klagomål på oss och vi hade inga klagomål på dem så alla gick hem nöjda och glada.

 

Jag har använt min älskade sekatöri afton till att beskära pilträden, två äppelträd och syrenerna, så nu slipper jag skämmas alltför mycket över det. Nu hoppas jag bara att de små markskotten av syrener tar sig bra under sommaren så att vi om inte alltför många år har den efterlängtade syrenhäcken.

Idag skulle det ju vara en mysmåndag då jag och Ilona är lediga tillsammans. Men igår kom satkärringen på sitt veckolångabesök med sura miner och värk. Och jag har dessutom åkt på en släng av förkylning! Hur i hela helsicke gick det till?

 

Så jag känner mig inte vid gott mod. Dessutom har jag haft många samtal som ska bli gjorda idag, och det känns ju lagomt seriöst när man har förkylningsnäsa. Men hälften har jag hunnit med, andra hälften har jag faktiskt tänkt vara så fräck och skjuta upp.

 

Så nu sitter jag här med röd näsa och skallebang och har ångest över allt som måste göras.

Igår var jag uppbokad på jobb, och då det var riktigt kasst väder så gick hela dagen ut i att bara slappa. När jag gjort mig redo för att fara och satt och inväntade att klockan skulle bli redo för mig att åka så ringde telefonen. Då var det en av mina humoristiska arbetskollegor so m sa att det kommit in en mindre order än väntat så jag behövde inte komma in om jag inte absolut ville. Och det ville jag ju int.

 

Så jag slet tag i första bästa vän och bjöd in mig på en filmkväll(som jag varit inbjuden till, men som jag varit tvungen att avboka iom jobbet), och sen drog jag och handlade och åkte hem till en annan vän och lagade middag åt henne. Sen åkte jag vidare till Hemmakväll och hyrde film innan det blev dags. Vi såg Skyline och Paranormal activity 2. Skyline var ingen höjdare direkt och slutade väldigt tvärt så den ger jag inte högsta poäng direkt. Men paranormal var riktigt bra, den kittlade på alla nerver!

 

Så spenderade jag gårdagen.

Fredagen var en kämpig dag för mig.

 

Såna här saker kan antingen göra förhållandet starkare eller så kan det slita på det, och i vårat fall har det slitit på det om jag ska vara helt ärlig. Så när jag på morgonen vaknade så gjorde jag det med en överväldigande trötthet som jag inte kännt på flera år. Men jag och barnen åt klappkräm till frukost och sen skjutsade jag dem till dagis.

Jag körde sedan vidare mot stan för ett möte hos advokaten, och ensam i bilen kunde jag släppa ut allt. De tjugo minutrarna lät jag tårarna flöda fritt men när jag svängde in mot stan samlade jag ihop mig igen.

Jag har varit så fokuserad sista tiden på det som komma skulle att jag inte har släppt in Gustav, det här fixar jag bäst själv. Vilket för andra kanske låter som en dum sak att göra, har man en partner så ska man väl luta sig mot denne. Men den tiden är förbi, jag står starkast på mina egna ben.

 

Mötet gick precis som jag hade befarat, jag skulle komma på så mycket negativt om Andreas jag bara kunde. Men vad ska jag säga, han är en bra pappa, Sven har det bra när han har det där. Men, sa hon, om jag inte har något att komma med så kommer de bli svårt för domstolen. Så nivån på allt blev extremt låg och jag skäms. Jag ville inte att det skulle komma till det här...

 

När mötet var över for jag till Köket och jobbade några timmar och sen var det dags för utvecklingsamtal på dagis, då det var dags för Sven att åka till sin pappa den här helgen så kunde Andreas lägligt nog vara med, och det var ju roligt för Sven och bra för Andreas att se hur Svens dagis se ut. Och såklart bra för fröknarna att få ett ansikte på Svens pappa.

 

När det var över var det dags för Sven att åka. När han satt sig i bilen och spänt fast sig, så berättade Andreas att han har bestämt sig att vi kan prova att Sven bor hos mig från hösten. Och den stenen som lättade från mitt hjärta går inte att beskriva. Och jag känner en enorm vördnad för Andreas som har det modet och den styrkan att sätta sin son före sig själv och se att han har det nog bäst med sin syster.

Att!

Sista(eller typ sista iallafall) Juni, om sisådär en månad, då. Ja, då jävlar ska jag INTE dö av tristess på ett tåg.

Nej, då ska jag och Ida bete oss som de två dårarna vi är, på ett tåg.

Gustav och Persson kommer att skämmas och roas i smyg.

Då blir det en alltför kort tripp ner till de mer södra delarna av landet.

Då ska vi minsann till Göteborg, och då blir det hard rock hela helgen.

Då ska vi se och vråla till Iron maiden och Metallica.

Jag vet, fina flickor vrålar inte. Men vem har sagt att vi är fina flickor?

Det är fullt tillåtet att bli avundsjuk, och ni behöver inte skämmas ett dugg!

Finns många orsaker till att denna lilla blogg inte fått någon uppmärksamhet. Trots att jag har den för hela världen att läsa om hela världen vill det, så delar jag för den delen inte ut allt om mig själv. Jag är inte naiv och tror att det inte kan ha negativa effekter. Jag delar ut det jag känner att jag kan göra och samtidigt känna mig ärlig och öppen om mitt liv. Annars vore det ju ingen mening med den. Så...

 

Det blev aldrig något beslut taget mellan mig och Andreas för våran gemensamma sons del, tyvär skulle jag vilja säga. Det är ett enormt svårt beslut att ta, och det är omöjligt att inte vara egoistisk då. Hur man än vrider och vänder på det så kan man inte komma ifrån att man tycker at barnet har det bäst hon en själv. Så, vi kommer överlåta beslutstagandet till en domstol. Och ärligt måste jag säga att det har varit ett tugnt besked.

Jag hoppas för pojkens skull att vi får hjälp med detta fort så att vi kan förbereda honom för det och så att han kan ställa om sig för det och påbörja förberedelserna för inskolning till förskoleklass som kommer till hösten.

 

Förutom det, har jag stressat det sista inför skolan, jobbat lite grand i Produktion och vardagen har lunkat på helt utan särskilt intressant innebörd. Men, nu kommer det bli ändringar.

Idag hade vi examen, min sista dag på den här utbildningen. Nu har jag grunden lagd för att kunna bli kock!

Det känns roligt och sorgligt på en och samma gång, den här utbildningen har varit en av de bästa val jag gjort i mitt liv. Nu vet jag vad jag vill bli, äntligen!

Jag har haft så roligt, fått träffa så många nya människor, haft så många upplevelser och jag har lärt mig så enorm mycket om arbetslivet, människor, mitt eget liv och om mig själv. Jag önskar alla mina klasskamrater OCH mig själv ett stort lycka till! Vissa i klassen har uppenbart talangen och kommer gå långt(jag är ju såklart en av dem).

Men nu är det över, och jag har fått en spark i rätt riktning i mitt liv och jag har möjligheten att lära mig mer, arbeta och skaffa mig mycket erfarenhet på Köket, tacksamheten över det är enorm!

 

Så utbildningen är avslutad och nu börjar jag på nytt med att jobba. Många förändringar i mitt liv håller på att ske. Och en av de bästa är att det blir tillökning till vintern, lagom till första snön får Sven och Ilona en(eller flera) ny kusin(-er) och jag tror att det blir en pojke!. Grattis Josse & Micke!

Kolla här sånt käckt linne jag införskaffat mig:

Modell mager och fager som en modebloggerska, eller så inte. Men så är jag desto roligare istället!

Obligatoriska liftbilden (eller liftkort, ha ha haaa).

Ja, de skulle ha mig off-pist även iår. I snöstormen. Men blev att sprätta skidorna i "Rännan" och kana ner må jag erkänna.

I fjällen tar man aldrig av sig gogglesarna. Inte om man har så snygga som jag har i varjefall!

En dag på Torneträsk, inte varmt och jävligt blött om fötterna.

Ni får ursäkta den småskaliga bilduppdateringen, men vi fotar mindre och åker desto mer. Något bildbevis hade jag dock, var glad för det!

 

http://www.tlcsverige.se/tavla/

 

Vinna!

Under en av torsdagens lektioner hade vi ämnet stress. Ett ämne jag borde kunna doktorera i snart. Jag praktiserar det då effektivt, därav min frånvaro här. Jag har givetvis tänkt dela med mig i bildväg av min semester jag haft under valborgshelgen men av olika anledningar har det inte blivit av.

Måndag: Hemkomst, packar upp, praktik på Johanna i parken.
Tisdag: Praktik på Johanna i parken, hämta på dagis, plugga. Vardagsbestyr.
Onsdag: Ilona är sjuk, pluggförsöken misslyckas, praktik på Johanna i parken, pluggar. Vardagsbestyr.
Torsdag: Skola, två prov(gick bättre än väntat), Ilona är fortfarande sjuk, pluggar. Vardagsbestyr.
Fredag: Jobbar Förmiddagspass i Produktion, möte, hälsar på Ida en snabbsväng i inväntan på bussen, hämtar på dagis. Vardagsbestyr.

Idag: Praktik på Johanna i parken, Ida har inflyttningsfest.
Imorgon: Jobba förmiddagspass i Produktion.

Sen kommer måndagen igen och då börjar allt om.

Känns som att jag fortfarande är på resande fot. Har lite svårt att slappna av och går istället bara och väntar på att fara på praktiken. Det är så skönt att få vara hemma igen, men jag kan inte känna lugnet och den behagliga tystnaden när Ilona nu sover och Gustav är på jobbet. Trött är jag, understimulerad av två dagars sittande i bil och har sån ångest över att den sköna semestern är över och vardagen är här. Borde jag inte vara peppad? Utvilad?

Jag borde antagligen det, men semestern har varit alltför kort, jag hade med lätthet kunnat stanna kvar en vecka till.

Mina husnycklar har jag inte sett till under hela resan och jag hade en stark misstanke om var de kunde tänkas vara och när jag klev upp på bron besannades dom. Nycklarna satt i låset. Och dörren var olåst. Så kan det gå. Inte ett dugg chockerande stod även garagedörrarna på vid gavel.

 

Men allt var precis som vi lämnade det, diskbänken var otorkad, smular på golvet och leksaker utspridda här och var.

 

Idag ska jag göra kvällspraktik på Johanna i parken, ska bli intressant hur det går till där.