Ack du ljuva eftermiddag
Det blev inget längre arbetspass idag, efter dryga sex timmar var vi klara och redo att stänga och låsa. Och jag har brummat hem och dragit av mig strumporna och satt mig i soffan och inväntar Robinson.
Igår fick jag ett mail från H&M om en riktigt bra rea och inne på deras hemsida fann jag mycket som hamnade i beställningslistan, men när jag väl skulle bekräfta beställningen så var sedan överbelastad och det gick inte på hela kvällen, och inte ens imorse. Så jag sprang in en snabbsväng innan jobebt i butiken för att kolla om "Mina" grejor fanns där. Men det gjorde det ju icket. Vilket var riktigt synd faktiskt. Jag ska prova ikväll om det går att beställa, annars får jag väl acceptera verkligheten för vad den är.
Gustav står vid spisen och ska steka plättar och det ska bli gott med lite lingonsylt till, eller vad säger ni?
Det blidde visst en paus där.
Jag kan tänka mig att kändisbloggarna ser sitt skrivande mer som ett jobb än som ett tidsfördriv, ska man uppdatera några gånger om dagen så ska man ju ha något att skriva om och man ska sätta sig ner och göra det. Det är imponerande hur de stora bloggerskorna(för de är ju oftast tjejer) hinner skriva om allt de gör. Jag hinner då inte. Eller ids. Eller orkar.
Och jag saknar det lite faktiskt. För jag är ju lite av en exhibitionist.
Men istället för att titta bakåt så tittar vi framåt!
Igår var jag på Biboköp och fann en tallrik som ska agera ljusfat till köksbordet, och det blev riktigt snitsigt, eller hur? :

Här skådar ni ju även vaxduken då(som jag lovat att visa upp), som inte går att få riktigt slät tyvär, men jag överlever.
På Biboköp hade de även en röd vaxduk med vita prickar på som jag ångrar att jag inte köpte, hade varit mysigt med lite mörkare färger nu när hösten har anlänt. Jag kanske måste svänga förbi där för att stilla min ångest?
Idag ahar jag sovmorgon, men blev ändå väckt av Sven halv sex, så jag kan ju inte kalla mig utvilad direk, men det var iallafall en och en halv timme senare än jag vanligtvis kliver upp. Han har jag dock nu lämnat av på Lekis(varför ändrar de namn hela tiden?) och nu sitter jag här och morgonmyser i soffan med Ilona och en mugg kaffe. Snart bär det av mot jobbet igen.
Värmande söndagssoppa för själ och hjärta
Idag har jag och Ilona haft en riktigt lugn och slö dag, även om jag både renbäddat min och Gustavs säng, tvättat flera omgångar, diskat och städat. Vi har legat och vilat på gräsmattan en stund och bara njutit av livet och haft det genom mysigt.
Till middag gjorde jag en himmelskt god soppa, den blev så bra att jag till och med tänkte dela med mig av receptet till er!

Köttfärs
Vitlökskorv
Matvete
Champinjoner(på burk)
Lök
Tomatjuice och tomatpuré
Sambal oelek
Köttbuljong
Vitlöksklyftor
Salt, peppar, persilja
Ädelost
Hacka löken och stek den i rikligt med smör, i med köttfärsen sedan och bryn det. Snör i matveten och häll över tomatjuice och vatten. I med buljongtärningen, riven vitlök och smaka av med sambal oelek och kryddorna. Låt koka ca tio minuter innan korven och champinjonerna kastas i. Koka tills matveten är färdig, riv över lite ädelost och käka soppan tillsammans med ett riktigt bra vin!
Tjohoo för helg!
Igår på jobbet bjöds det på lite fika och tyvär hade jag inte karaktär nog att motstå, så när jag kom hem hade ångesten skäljt över mig såpass att jag bad Sara att följa med på en långpromenad. Och hon hade både tid och lust, så det blev en långsväng som vanligt. Och ångesten lättade tack och lov.
Idag bokade och slutförde jag och Anna en dejt, vi hade planerna på att gå broarna runt, men då lejonströmsbron var avstängd så ble det inte så mycket av det. Men några steg fick vi oss ändå och jag hann även in på Bolaget och fick mig en flaska vin.
När så hungern slog in brummade jag och Ilona bilen hem och jag gjorde kåldolmar till middag som jag pratat om att jag ska göra i flera dagar nu. Och dom blev precis så goda som jag tänkt mig. Oc kåldolmar utan lingonsylt? Nej det går ju inte. Men lingonsylten är ju sötad... Är jag överdriven som får ångest över lingonsylten jag satt i mig idag? Jag försöker iallafall övertala mig själv att jag är det.
Nu sitter jag här i soffan, nej nu skojar jag bara. Klart jag ligger ner. Slötittar på tv och sösurfar samtidigt som jag sippar lite vin. För ovanlighetens skull är jag ledig hela helgen och det känns lite småkonstigt faktiskt. Men bra. Såklart.
Vill ha! Måste ha!

Från Cubus!
Nu är det verkligen höst!
Höstkoma
Jobbat från fem imorse, sen hade vi möte på jobbet. Missade bussen såklart. Gick till Ida på salongen och tiggde skjuts hem. Bjöd henne på lite melon och surr. Nu känner jag mig mer i koma än jag är vaken.
Schnygga stuf!
Jag fyller ju år snart.
Ganska snart.
Ja, okejdå om mer än två månader. Men ändå.
Jag fyller år.
Då önskar jag några eller alla dessa grejor från Kitsch:

En badflamingo. Och ett matchande badkar i förslagsvis turkos. Ni vet ett sånt där badkar med tassar. Alltså.


Flytande näckrosgrejer till Ingemars akvarium, gärna i skojsiga färger självfallet.

Omöjligt att tyda enligt bilden, men det är en slags väggförvaring. Hade varit perfekt i hallen för vantar, hundbajspåsar och annat småskit som annars mest ligger på golvet och lite överallt.

Färgglada galgar även dom till hallen, för gäster som är för fina för att använda krokar.

Kaffepressgrej med muggar!
Har alltid inbillat mig att kaffet blir godare med en sån, alltså en rosa press. Inte bara en jävla press.
För jag har ju faktiskt två kaffebryggare. Vore ju som onödigt med en tredje. Om den inte är rosa förstås.


Kalasfina förvaringsburkar för rester och sånt där man annars fyller upp kylen med.
Allt detta snajsigt har jag hittat på Kitsch.se där jag också varit fräck nog att låna bilderna ifrån.
Livets bittra verklighet.
Så var semestern över och Gustav är åter på jobbet. Barnen, särskilt Ilona då, saknar honom, och har frågat och tjatat efter honom hela dagen. Det har hällregnat i stort sett hela tiden och inte ens hundarna har velat ut. Så vi har varit inne och understimulerade. Till och med såpass att de har fått ha på barnprogram på tv:n hela långa dagen. Och för en stund sen dök Andreas upp och hämtade Sven hem till sig.
Så nu är vi "ensamma" igen.
Och Ilona saknar.
Och jag saknar.
Idag har jag varit ledig och mest tagit det lugnt, försökt mig på att göra ett schemaförslag, men det är svårare än jag trodde. Men jag har bestämt mig för att komma med ett förslag och då ska jag banne mig göra det också. Vi ska ju som sagt expandera och jag känner att det är bra om det finns någon slags idé om hur vi ska lösa det hela innan det sätter igång. Jag vill inte stå där på måndagen vecka 34 med en order i handen som vi inte kommer kunna leverera, jag vill inte heller jobba orimliga arbetstider bara för att ingen lagt ner energi på att lösa detta.
Jag låter lite väl hård mot de med bestämmanderätt nu, och det är jag.
Jag vet att de har det tufft och stressat och det är verkligen inget personligt mot någon, men jag anser att om man känner att man inte hinner (eller vilken orsak det nu än må vara) att göra såna viktiga saker så får man överlämna det till någon som har. Så därför har jag tagit på mig att iallafall komma med ett förslag, jag hoppas att det tas emot.
Kalas!
Igår hölls en överaskningsfest för våran rara Sarah. Hennes syster Idaärtskida hade ordnat det hela med massor av aktiviteter som höll oss igång hela dagen, och framåt kvällen blev det middag, födelsedagstårta och presentöppning. Jag hoppas att Sarah hade så trevligt som man bara kunde ha.
Jag höll mig nykter och for hem ganska tidigt, idag är det ju jobbet som kallar åter igen så det kändes inte som att att jag hade kunnat njuta fullt ut med en(eller flera) goda drycker under gårdagen, utan höll mig till simpelt vatten. Så jag lät de andra festa vidare utan mig. Och de såg inte ut att lida någon nöd.
Gustav, han hade modet nog att bege sig till Nolia i Umeå själv med båda barnen under tiden, även om han tvekade ett tag. "Men vill man så kan man." sa jag, och det hade ju gått hur bra som helst tydligen.
Idag är det pissigt väder med allt vad det innebär. Dåligt humör, understimulerade barn, sur karl och rastlösa hundar. Tristessen ligger som ett mörkt moln här inne i huset och sänker allas sinneslag.
På lite mer än en timme ska jag hasa mina trötta lemmar mot ytterdörren och sedermera mot bilen för att färdas in mot staden för jobbet som kallar. Jag har något att göra iallafall, men motivationen ligger ändå på noll. En dag som denna som egentligen är jobbvänlig borde man ju inte känna annat än lycka. Men.
No time no space
Det är körigt på jobbet just nu. Vi ska expandera, söker för fullt ny personal och får forhoppningsvis nya lokaler, inte nu, inte snart. Men nångång. Förhoppningsvis i år.
Om två veckor kommer allt detta ske. Om två veckor måste vi ha fördubblat personalstyrkan och lärt upp alla nya, och vi kan inte ens själva alla sortiment till fullo. Så det är fullt upp nu kan jag säga.
Idag har jag haft en ny gosse vid min sida för upplärning, den första som faktiskt fått sig en rundtur innan vi satte igång att jobba. Jag har gjort mitt bästa för att underlätta för honom och för resten av personalen genom att försöka förklara så noga och pedagoiskt jag bara kunnat. Men det är ansträngande att vara duktig. Känner mig riktigt stressad och uppe i varv nu och bilfärden hem som tar tjugo minuter, kändes som en timma. Jag skulle behöva få sluta ögonen, men det kommer nog dröja innan jag har varvat ner i afton.
Det är förklaringen till min bortavaro i denna mycket populära blogg. Lusten att skriva om min högst intressanta vardag har uteblivit därmed.
Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig
Livet har sin gilla gång, vänner kommer och går, förhånnanden tar slut och nya påbörjas, man arbetar och försörjer sig, man hankar sig fram på studiemedel, barn föds och växer upp alldeles för fort. Och tiden bara går. Dagar blir till veckor, veckor blir till år. Mycket händer omkring en, men ändå ingenting. Ändå är man densamma.
Man hoppas på förändring, man räds mot den, man tvivlar, tvekar, men saker sker ändå.
Så mycket jag sett sista åren, så många nära mig som separerat, nya kärlekar, nya vänner har jag fått, vänner har jag mist. Jag har slutat ett jobb och börjat ett annat. Vardagen tar över för det mesta, det finns inte mycket tid att lägga på framtiden just nu, det är dagarna man ska ta sig igenom. Få vardagen att gå ihop, kämpa med föräldraskapet, försöka vara en bra och glad förälder. Försöka att göra det bästa på jobbet. Och tiden bara rinner iväg...
