Den jag blev.

För nu en bra tid sedan gjorde Gustav ett fynd på loppishuset här i byn och kom hemcyklandes med min röda fina Rex och den har varit perfekt förutom en sak.
Den har saknat en cykelkorg.
Sen är det även bra om man ska längre bort om man hade kunnat låsa den så man får ha den kvar, hemma kan man ju ställa den i garaget. Och detta passade jag på att handla hem en dag i stan för även det en bra tid sedan.

Då jag är lite sådan som behöver tid på mig, har nu dessa prylar fått lega till sig riktigt ordentligt innan dom har blivit fastmonterade och idag blev jag färdig. Och jag blev så nöjd över resultatet av uppfräschningen!

Ny cykelkorg i rotting samt ett matchande sadelskydd med fårskinn.

Cykelvagnen med Ilona på plats och som inväntar avfärd.



Adjöss!

Var faktiskt riktigt trött imorse med viss yrsel och huvudvärk, men det gick relativt hastigt över och nu är jag pigg och fräsch. Det är som konstigt egentligen, jag känner mig aldrig så pigg och full av energi som dagen efter kvällen före.

Gårdagen blev inte mycket nytta gjort för mig hemma, bestod mest i att häcka framför datorn faktiskt. Sen iordningställde jag min outfit, avlägsnade vardagslorten och monterade dit en något vackrare mask än orginalet i ansiktet, inställde mig sedan hos Anna på för-förfest. När damen ifråga så hade avslutat sitt projekt begav vi oss till Nickos inflyttningsfest.


Där surrade vi om bröst, karlar, skvaller men mestadels om egyptenresan(info i ett annat inlägg). Framåt kvällskvisten blev vi vänligt men bestämt utsjasade då någon att ställt till med en ordentlig oreda i köket. Tanken var att prova på Allstars, men efter en stunds köande kom vi in och såg att detta var ingeting för oss. Anna och Johanna tycker inte om sport, så en sportbar kan aldrig bli bra. Så vi knallade raka vägen till Old Williams för en öl och lite biljardspel med nåra indier vi stötte på i baren. Och sen gick vi vidare till S8 för lite rumpskak. Dock blev det lite väl mycket karlar baki oss där ett tag så jag blev less och ringde efter the-one-and-only.


Anna den rackaren har som vanligt lite tossigheter för sig. Inte nog med att hon ordentligt drattade på ändan inne på Old williams med alla sina lemma stretande åt olika håll så lyckades hon även någon gång under kvällen att stuka foten. Så det blev halta-stötta-vingla vägen hem.

En klasskamrat har flyttat in till stan och ska ha ha inflyttningsfest ikväll så jag och Anna ska dit. Detta har jag arrangerat ihop inför det:




Till det serveras två flaskor vin och ett glatt humör!

Vi är ute i god tid nu, men det ska man vara om det ska vara gjort ordentligt.
Vi har nämligen bestämt tema till Hallowen och det var jag som kom på den briljanta idén att vi alla ska klä ut oss till blondiner och stekare. Därför har jag nu på morgonen provsminkat mig och det blev rätt bra eller för att citera Gustav "Det ser slampigt ut". Han ställde därefter upp som fotograf, men det visade sig att han var totalt värdelös på det. Därför har jag nu i Paint fixat en bild som påminner en aning om hur jag kan tänkas att se ut första helgen i november(det är inte jag på bilden). En liten inspiration till er andra alltså!


Det viktigaste är plutet och klumparna på ögonfransarna, missa inte att notera dett!

Ja inte karriärmässigt kanske, men nog vet ni vad jag menar?
Det är ju som att alla kassörskor har fått en speciell anti-charmkurs innan de blivit anställda då de ju har den där särskilda sura minen och tonen som bara en Konsumkärrning kan ha(okej inte alla och varenda en, några är trevliga, men de som tar åt sig får ta åt sig).

Jag är troligen bara just en aning mer bitter för  min ålder, och att det ploppar ur några citrongula ord ur min mun hör inte till ovanligheterna, men som en del andra har jag valt att använda mina närmaste som slasktratt, vilket givetvis inte gör saken bättre. Ibland önskar jag att jag kunde ta saken med vederbörande istället, men jag vet ju faktiskt att det är att banka pannan blodig när det nu i det här fallet handlar om skolundgomar. Jag säger då det, ungdomar nu för tiden har då ingen hyfs.

När jag var ung(haha!) var jag verkligen inget mönsterbarn och har gjort en hel del saker jag inte är stolt över, och kunde jag ändra på något så skulle jag ändra på en hel del. Så dåligt har det faktiskt varit emellanåt. Men nu är jag vuxen och kommit över det och gått vidare även om jag inte glömt.  Jag vet hur jag var, hur jag kände, så så vuxen är jag inte än.

Men det som stör mig något så vansinnigt är ju att dåtidens värstingar är dagens ungdomar. Jag blir tamefan galen på ungjävlarna!

Jag åker nämligen buss till och från mina dagliga sysselsättningar dom gånger det inte passar med Gustavs arbetstider, och oftast blir det ju med skolbussen såklart. Inte nog med att det pratar som jag vet inte vad till varandra, tjejerna kallar varandra för fittor och snackar skit om sina kompisar, killarna kallar tjejerna för slynor och snackar skit om vissa tjejer, det snackas högt och vitt och brett om vem de ska slå ned och om dom ska använda ett basebollträ eller ett järnrör. Vad är det här?!
Och sen sitter äckelpottorna och spottar i busskuren och har fötterna på sätet i bussen med skorna på!
Det är ett sånt jävla liv och svineri där ungdomarna har dragit fram så man undrar ju vad fan det är för fel på dem. Och sen kräver de att bli tagna på allvar, men förfan bete er som normalt folk då!

Jag vet hur jag låter, och det är därför jag tar upp detta med Konsumkärrning, för jag börjar nästan känna mig så. Om tjugo år kommer jag vara sådär sur och bitter och sura över små saker. Vart är världen på väg?

Varför vann borgarna och hur i hela friden kunde Sverigedemokraterna få så många röster och ta sig in i riksdagen?
Jag har en teori...

Om vi börjar med borgarna:
Jag själv röstade på det blåa blocket och tro mig, det har inte med att göra att jag är rik eller tillhör någon socitet, jag har inte ens ett fast jobb. Jag är en fattig student i norrland, långt borta från Sturegallerian som jag inte ens har råd att handla i om jag så ville, jag skäms nästan att gå in där för att det känns som att jag inte hör hemma där. Men det är inte det, det blåa blockets politik handlar om.

Jag och Gustav är väldigt politiskt intresserade, om än inte helt insatt i precis allt det rör sig om, men vi följer de debatter som visas och läser om det vi kommer över. Gustav har sin övertygelse och röstar på "sitt" parti och jag har min övertygelse och röstar på "mitt", men vi står rätt lika i vad vi tycker. Och det vi har sett under tiden innan valet, det är hur det har diskuterats, vad som har sagts och vem som har lovat vad. I mångt och mycket så är det väldigt lika mellan partierna, det ser även vi, men debatterna skiljer sig åt.

Problemet med de röd/gröna och deras sätt att debattera med attackprincipen, att försöka vinkla debatten genom att säga vad det blåa står för och vill, men vinkla det till sin egen fördel. Och det är nog det de förlorar på känner jag. Jag vill inte höra genom de röda vad de blåa säger, det vill jag höra från de blåa och vice versa, det är väl klart att motståndarna kommer framhäva allt till sin egen fördel och det är inte jag intresserad av. Och då det inte fungerar så upplevs det som att medans Freddan står lugn och sansad står Måna där som en argbigga, frustrerad och ilsken.
Jag röstar på parti och inte på person, men jag vill även ha en statsminister som inger förtroende och tyvär Mona, du ger inte det.

Men den stora frågan som det blåa blocket för och som troligen är orsaken att de vinner på, är ju jobbfrågan. De vill att alla ska dra sitt strå till stacken. Tots att vissa har missförstått frågan så vill de värna om välfärden och det gör man genom att alla hjälps åt. Vi får inte in skattepengar om folk inte arbetar.

Deras tanke är inte att ingen ska få ersättning vid sjukdom, olycka eller att oförutsett blir av med arbetet, men de vill att det ska vara under en begränsad period. Man ska inte se det som en livstidsförsörjning, man ska rehabiliteras/studera om/söka nytt, men framförallt tänka om.

Deras politik är också sådan att alla behövs. Alla kan inte bli högsskoleutbildade och det vet både du och jag, alla är inte heller intresserade av karriär och inte bara nöjer sig utan är lyckliga att gå hemma med barnen och se dem växa upp(vårdnadsbidraget). Vissa jobb är inte heller sämre än andra utan det kan istället uppfylla ett stort behov för båda parter(RUT-avdraget).

Det blåa blocket har vunnit ännu en gång för att folkets attityd har förändrats. Det finns ett stort missnöje i samhället och alla försöker hitta syndabockar nånstans. Sverigedemokraterna skyller på invandrarna, det röda på det blåa och det blåa på, ja på vad?
Vissa skulle vilja säga att de blå ser de sjuka och arbetslösa som syndabockar, men riktigt så är det inte.

De vill se mer av folkets vilja. Och det lite via både morot och piska, "Det ska löna sig att arbeta" säger dom, och vi andra ormformulerar genast det som "Sitt inte hemma och var lat för då får du inga pengar!"
Nu säger jag inte att alla arbetslösa är lata, men om du får välja mellan att stå utanför Max halv tre på morgonen och plocka cigarettfimpar och ölburkar, eller är hemma i din sköna säng och sover för samma summa pengar, skulle du då inte göra det senare? Självklart skulle du det, hymla inte!

Alla har vi något jobb som vi inte kan tänkas ta, alltid finns det någon lön som är för låg. När det finns bidrag att få istället.

Jobbfrågan och hur vi ska lösa den kan diskuteras i oändlighet och den har verkligen inte stått bak i debatten, så därför stoppar jag här och går över till min andra teori.

Varför har Sverigedemokraterna fått så många röster?

Jag tror och hoppas innerligt att det inte bor så många rasister i Sverige och jag tror inte heller att alla som röstat på Sverigedemokraterna är dumma i huvudet. Däremot tror jag på missnöjet. Att de frågorna som Sverigedemokraterna tagit upp har fått stått tillbaka alltför länge.

Jag tycker inte att vi ska stoppa invandringen, jag tror inte att invandrarna tar våra jobb eller försöker ta över Sverige. Invandrarna berikar Sverige och vi behöver dem på så många vis. Men missnöjet står ju i den misslyckade integrationspolitiken.
De behöver komma in bättre i samhället, dels så är det inte bra att vissa förorter och vissa städer har fler invandrare än svenskar(medborgare=svensk)och i många byar i norrland så är den enda invandraren gubben som äger pizzerian. Och varför det inte är bra kan man ju ut tänka själv, det blir ett vi-och-dom-samhälle.

SFI behöver utvecklas och förbättras, de som söker asyl skall ha inte förbjudas att arbeta. Men det är inte bara invandrarna som ska behöva rätta sig efter oss, vi behöver också kunna tänja på våran kultur. Det betyder inte att vi ska ta bort alla Svenska traditioner, men vi ska acceptera att det finns andra. Det berikar.

Invandringspolitiken är en av de frågor jag är minst insatt i, men jag kan förstå att det blivit som det blivit tyvär. Jag själv kommer ju från den lilla byn i Norrbotten som hade en familj som kommit hit från ett annat land och det var pizzagubben med fru och barn. I det fallet har integrationen fungerat. Men kan man verkligen säga så om vissa andra platser i Sverige? Nej.

Är jag Sverigedemokrat?
Nej.

Är det invandrarnas fel att så många röstat på Sverigedemokraterna?
Nej!

Vems är de?
Allas!

Blev ju lite mer vin i torsdags än vad som var tanken... vi skulle dela på en, men jag köpte två. När den andra flaskan var tömd öppnades en tredje. Så man kan ju säga att jag var en aning trött på fredagen. Men skoj hade vi, och det är ju huvudsaken!

Lördagen blev en lagomt stressig dag, vi begav oss till Ikea i Happis och handlade lagomt mycket strunt och for sedan vidare för att hämta upp Sven i Siknäs och avslutade sedan rantadet i Storsien där Ilona befann sig. Vi åt kvällsfika och gick och la oss, rackarns spännande.

Igår söndag hade vi det dock inte lika stressigt, vi tog det lugnt i Storsien, tog det lugnt hos Josse och Micke i Kalix och for sen till Töre och fyndade matta och grejer hos mina föräldrar. Och brummade slutligen hem till Bureå för att rösta och sen till bostaden för att landa i soffan med stickningen.
Dock blev det inte många varv.
Skribenten själv insjuknade svårt i förkylningsvirus med täbbt däsa och smärta i öron, hals och lymfkörtlar. Värktabletter, ryggläge under filten i soffan och tycka synd om sig själv till valvakan innan sömnen anföll tillföljd av den svåra sjukdomen. Därför är densamme hemma från praktiken idag mot sin vilja.

Detta är dagarna som passerat.

Nej det är faktiskt inte det vi ska fira ikväll...

På en stund bär det av igen efter att just kommit hem från skolan. Jag har haft rätt fullt upp sista tiden och även om vi nu är barnlediga efter att Gustav lämna Ilona i Storsien för några dagar så har det inte blivit mycket galej här. Efter att ha kommit hem efter jobbet/praktiken/skolan så har jag varit så trött att det inte hänt så mycket mer än arschle-möta-soffan.

Men idag är det fira som gäller, och vad ska skall firas då?
Ja, äntligen har Anna blivit skild!
Kanske inte något som man firar i vanliga fall, men i detta fall slutade det riktigt bra. Dessa två skojiga människor har gått isär, gått vidare och båda har träffat andra glada människor att hålla kär. Blev ju riktigt bra det här.
Så ett stort jävla GRATTIS till er båda!

Ett par inneskor och ett par arbetsskor, gissa vilka som är vad. (Avis va, Sarah?)

Ibland undrar inte bara jag vilka kriterier man egentligen ska behöva uppfylla för att kalla sig vuxen, och många vuxenpoäng har jag ju hunnit införskaffa i och med att jag har barn och hus och så. Och jag känner mig vanligtvis ganska vuxen.
Men andra gånger inte så mycket alls...
Ta bara det här med hur man ses på på jobbet. Jag är ju timvikarie och rings ut vid behov, vilket då betyder att jag går skola på vardagarna och kvällar och helger kan jag bli utringd att jobba. Och visst är det ju ett val jag gör, jag väljer ju hur mycket jag tar på mig. Men samtidigt inte, pengar behöver alla, vissa mer och andra mindre, men förutom det så vill man ju ställa upp. Och då blir det ju så, man får ingen ledighet. Alls, känns det som.
Och för mig känns det som att det är ett av sakerna man skall ha passerat när man är vuxen, man ska vara färdigutbildad, ha ett fast jobb och man ska definitivt inte bara ta på sig allt jobb man får förutom heltidsstudierna eller vad det då är man gör resten av tiden. Man ska liksom ha det man gör, och sen ska man ha sin helg, sin semester och få vara ledig på röda dagar och om man har tur även någon klämdag.

Jag är ju snart trettio(visserligen två år bort, men alltför snart ändå) och jag känner mig för gammal för att hålla på såhär. Dels får jag ju knappt aldrig ta igen den sömn jag försakat genom att jag har barn, och barn vaknar tidigt på morgonen. Och när man väl är ledig så måste man ju upprätthålla vänskapen, man måste vårda den relation som man har. Och det gör ju sitt till.
Såklart skulle det väl underlätta för mig själv om jag gick och la mig tidigare på kvällarna, men då är jag ju en sån, en sån som inte kan sova. Det spelar ingen roll om jag lägger mig klockan tio, jag sover inte för det. 
Och förutom relationen med vännerna måste man ju såklart vårda relationen man hsar till sin pojkvän. Och det går ju inte så jättebra om man då sover. Jag behöver få ventilera dagen som gått, jag behöver få diskutera, drömma och bara sitta och snacka skit. Jag vill ha sällskap. Jag vill umgås.

Det känns som att jag inte bara vill utan jag måste göra allt samtidigt, klara allt. Men det går inte, jag orkar inte. Jag vill så mycket och jag vill så gärna, men jag orkar inte. Prioritering är ett måste, men varför ska man alltid behöva prioritera bort allt bra i livet, allt det roliga till förmån för allt tråkigt, alla jäkla måsten som aldrig tar slut?
Och till det hör jobbet, trist men sant. Visst har jag ofta trevligt på jobbet och har inget emot någon i personalen, men jag är ju inte där för att jag utgör välgörenhet, jag är där för att tjäna pengar, jag är där för att jag måste helt enkelt.
Nu får man ju såklart inte säga så, man ska vara så tacksam jämt, och man får aldrig vara ärlig och säga precis vad man tycker. Men nu gör jag det.
Jag anstränger mig och gör mitt bästa varje dag på jobbet, jag försöker att alltid vara glad och positiv och jag hoppas att jag gör ett bra jobb ifrån mig. Men just detta är inget jobb som jag vill göra, jag kan det här, jag har jobbat länge inom vården men nu är jag redo att gå vidare. Jag må vara social men jag är ingen som passar för att jobba inom tjänsteyrken där man är mer på jobbet än någon annanstans.

Jag vill ha ett 7-16 jobb, vara ledig på helger och röda dagar, inte jobba kväll och ha semester på sommaren. Det är för mig att vara vuxen, och jag är redo för det nu. Jag är trött, jag vill få vila, sova ut lite extra på helgen...

För inte så länge sedan när jag pratade med min chef i telefon så löd de första två fraserna oss emellan såhär:

"Hej Johanna! Du är ledig idag, vad skönt?"
-"Ja allt är ju relativt, när man har barn är man aldrig ledig."

Och även om det säkerligen är en klyscha ni hört så många gånger förr så är det en klyscha som är sann. Barn tillför livet så enormt mycket glädje och när jag blev mamma för första gången så försvann minsta tvivel om livet betydelse och mening. Jag fann mig själv och min existens, även om jag självfallet är osäker ibland och trevar i mörkret fortfarande så är det här den jag är, och den jag vill vara. En mamma.

Men livet som mamma är inte enkelt, det är mycket sällan enkelt. Ibland undrar jag hur andra får det att se så enkelt ut och ibland så undrar jag varför folk inte bara är ärliga och säger som det är. Det är skitjobbigt ibland. Att skaffa barn är absolut det bästa val jag någonsin tagit i livet, men också det svåraste. Inte om jag ska utan att jag har.

Jag ångrar inte att jag skaffade barn, men det är inte alltid lätt som sagt. Det finns ingenting som man älskar så mycket, det finns inget man inte skulle göra för dem, men det finns heller inget annat som kan göra en så arg, så rädd, så ledsen, så frustrerad...

Idag har varit min sista lediga dag innan den här kursen sätter igång på allvar med teori och praktik om vartannat och tanken har varit att ta det riktigt lugnt idag. Ha det skönt, slappna av och helt enkelt peppa mig själv inför terminen. Och det har jag gjort, fast på en småbarnsmammas vis.

Ledigheten är inte riktigt samma som förr.

Jag blev väckt av hundarna just innan Gustav for på jobbet, som vanligt hade båda två raketer i arslet och rusade ner för trappen och hetsade runt Gustav i tron att de skulle få komma sig ut med honom. Det har aldrig hänt förr så jag förstår inte varför de inte lär sig?
Men efter ett ilsket "KOM HIT!!!" från min sida var båda åter uppe i sängen och under täcket med mig. Men efter lite vrida-vända på mig så kunde jag ändå inte somna om, så typiskt.

Så jag klev upp, tog ut hundarna och hämtade in tidningen. Sen satte jag mig vid datorn för att vänta på att Ilona skulle vakna. Jag har haft samtal idag som jag har varit tvungen att göra bort, men gjorde inte det för när man minst anar det vaknar hon med ett gallskrik och föra ett samtal då blir i princip omöjligt. Så jag gjorde inte det då som jag borde utan väntade,  det var ju lite klantigt inser jag såhär i efterhand...

Vid halv elva hörde jag fågelungen kvittra på övervåningen och gick för att ta upp henne. Kokade henne en gröt som hon halvt åt, halvt slafsade i sig medans jag drack kaffe och läste tidningen. Sen var det dags för mig att diska bort halva köket efter de tre grisarna som dragit fram. Bord, stolar och golv, diskbänk och spis fick sig en genomkörare med trasan.
Men såklart så insåg jag just när jag greppat trasan att det inte finns något varmvatten, med andra ord pelletsen är slut och brännaren har stannat. Så ner i källaren och fylla på är det första jag får göra och sen diska under kallvatten, är inte det fräscht så säg?

Vi slöade lite och gick sen ut på promenad med hundarna, fick bli en lång en för det blev ju en hel del godis hos Anna igårkväll när vi hade skräckfilmsafton. Så en mil tyckte jag borde räcka. När vi var åter hemma stängde jag in hundarna i vardagsrummet och satte ytterdörren på vid gavel så att Ilona kunde härja ut och in bäst hon ville och jag får in lite luft i huset och ut med lite stank.

Sen blev det lunchdags och efter det dags igen att röja upp efter de tre grisarna som dragit fram i köket ännu en gång. När jag lika var igång skrämde jag upp snabeldraken som blev sur och spottade och fräste med sin dåliga andedräkt. En liten vilopaus skulle sitta fint tyckte jag och kookade mig kaffe och satte mig åter vid datorn. Men fort var den över då Ilona kommer med en festis droppandes, prisa gud HALLELUJAH!

Naiv som jag är trodde jag att det skulle räcka med att väta en trasa och torka upp dropparna, men när jag följt spåret som lett fram till soffan och såg missödet var taktikändring det enda rätta. Fram med soffborsten som låg gömd bakom soffan i bråten av trasiga leksaker, barnteckningar och Svens smutsiga sockar. Borsta bort hundhår, dammsuga upp hundhår(och drog ännu en sväng genom huset), skura upp sockerkladdet som inte bara ledde fram till soffan utan in i köket/ut ur köket/ till toaletten osv.

När det var klart suckade jag nöjt och tänkte att "Fan vad skönt med avtagbar klädseln på soffan" varpå jag vände på soffdynan och drog upp dragkedjan och insåg att den var bara för syns skull, inte går det att få loss någon klädsel utan att slita sönder skiten. Och även om vi ska köpa en ny soffa i framtiden nångång så är det just i framtiden och inte just nu. Fick bli att rengöra soffan med trasa, tvättmedel och rikligt med vatten så nu är den blöt som själva fan. Men ren.

Jag har även passat på att riva bort täckpapper och maskeringstejp efter målandet i vardagsrummet, jag har vattnat mina kära blommor, planterat om några av dem och sen har jag som vanligt gjort det vanliga plocka-undan-efter-barn-och-karlar.

Dagen är inte slut än, under tiden jag suttit och skrivit det här inlägget har Ilona suttit bakom mig och kladdat ner hela bordet med mitt smink. Förutom det, återstår middagen att göras, ätas och diskas bort. Så visst har jag varit ledig idag, och visst har jag tagit det lugnt. Men allt är ju relativt...

Praktikplats är spikad. Jag kommer att hålla till på Opalen de närmaste tre veckoerna. Ska bli spänannde att se vad det är för ett ställe minsann. Och sen ska det bli ännu mer spännande att se hur det fungerar i restaurangbranschen. Har ju ju lite till ingen erfarenhet av men massor med fördomar...

Lunchdejt fick jag tag på faktiskt, Sandra följde med till Stig´s och åt lunch och vi hann surra lite grand om våra framtider. Hon som ska bli make-up artist och jag som ska bli kock, det ska bli grejer det tror jag.

Passade även på att gå till LåsValter och kopiera upp husnycklar så nu kan vi äntligen låsa om oss  igen. Eller låst har vi ju gjort tidigare också, men nu har vi varsin nyckel. Sen var jag in en snabbis på en garnaffär, köpte ingenting för det är ju så satans dyrt men jag tittade, klämde och drömde mig bort bland alla kreationer jag hade kunnat tänkas göra.

Nu sover Ilona i bilen och jag ska koka mig lite kaffe, jag (jävla stressgalning!) glömde ju helt bort det på Stig´s. *panik*

Sven har åkt hem till sin far igår, som vanligt blir det tugnt och ensamt när han åker. Jag skulle kunna skriva ett långt och deppigt inlägg om detta ännu en gång men jag återkommer bara till samma två meningar.
Det känns fel. Det ska inte vara såhär.
Så jag gör inte det, jag biter ihop ännu en gång, tränger undan de mörka tankarna om livets meningslöshet som dessa två veckor jag har framför mig nu faktiskt innebär.

Idag tar vi nya tag.
Jag har ett möte med högste chefskocken på bygget, ja om vi nu pratar om det här bygget *pekar neråt* så skulle det ju innebära mig, menn nu pratar jag om det där bygget *pekar ut genom fönstret*. Vi ska planera inför min kommande praktik och se om han har några platser att erbjuda som passar mig. Helst vill jag ju hålla till på något kreativt ställe, typ konditori, annars vill jag vara på någon finare restaurang där de inte bara slafsar upp maten på tallriken. Men jag förstår ju också att man får börja från grunden när man väl börjar, så blir det en lunchrestaurang får jag vara nöjd med det med.

Så jag och Ilona ska inåt stan med andra ord, får se om jag lyckats fixa en dejt när jag lika är där, men Anna var tydligen för upptagen för sånt trams, som att jobbet är viktigare än mig? *muttrar för mig själv*

Igår var den första riktiga skoldagen och jag hade riktigt roligt!
På fredagar har vi bageri i stort sett hela dagen och håller då till på Skeria i full kockmundering. Vi började lite lätt med att sätta en deg som slutligen blev småfrallor och avslutade dagen lite tidigare med att bli bjudna på en trerätters lunch. Vi fick musslor till förrätt, lammfransyska till varmrätt och blåbär och sabayong(stavas?) till efterätt och det var hur gott som helst. Starten på den här utbildningen har inte gått av för hackor kan man ju säga. Jag längtar riktigt till nästa fredag.

Idag lördag har Gustav blivit utringt till jobbet, lite orolig blev man ju när det var så viktigt att det inte kunde vänta till  påmåndag, men det visade sig bara handla om rådgivning. Värst vilken status han har fått då!

Ilona sover just nu, Gustav är ute i finvädret och klipper gräset, och jag och Sven försöker få tag på Svens far, men som vanligt är det nästan omöjligt. Sven vill ju åka hem till honom den här helgen, och då vore det ju bra med ett litet besked om vilken tid det då kan tänkas bli, och ja, vilken dag med för den delen. Tills dess huserar vi inomhus en stund till(tills Ilona har vaknat)...

Något nervös satte jag mig på bussen i morse, visst är det ju nervöst i sig att göra något nytt, som börja skolan igen men nya klasskamrater och lärare och så. Men huvudorsaken till att jag var så nervös i morse var för att uppropet skulle hållas på en av gymnasieskolorna i stan. Kanske inte är en big deal för andra men det är det för mig. A very big deal.

Men jag klarade det(Hejja mig!) och vi blev visade till vårat klassrum och vi fick lite information om terminen som skulle komma och så, sen skulle vi gå från Balder till Skeria för att bli visad runt i lokalerna som vi ska hålla till i där på fredagarna. Så jag och en från klassen följdes åt och hann göra oss lite bekanta på vägen dit.

Framme på Skeria blev vi visade runt som sagt och när vi var färdiga där var det bara att gå till stan igen. Jag hade ju fått ett hett tips av Lotta att det kunde finnas vinterkläder på rea, men tyvär fanns det inget kvar när jag kom dit. Men man kan inte alltid ha tur så jag sörjer inte över det ändå.

Messade och hörde mig för om jag kunde våldgästa Ingela och det gick bra så länge det gick fort, hon skulle ju iväg igen. Så jag fick mig en kopp kaffe och lite skvaller, supernice!
Men sen hade hon brått så hon och Amie cyklade iväg och jag knallade ner på stan igen för att ta bussen hem.

Hemma i Bure igen så inmundigade jag hastigt en grillad kyckling(Ja, en hel. Ja, en hel, själv.) och hoppade på cykeln och rände iväg för att hämta barnen på dagis.

Huj, vilket rännande det har varit idag, mina ben ömmar ordentligt, ska bli skönt att få krypa ner i sängen under täcket ikväll. Sova gott ska jag också göra för mycket sömn fick jag inte inatt på grund av nervositeten.

Imorgon börjar skolan på riktigt och vi börjar dagen med att leto oss en snygg kock-outfit och fortsätter sedan emed två långa lektioner bageri. Fan vad skoj det ska bli!

Idag har vi det riktiga uppropet och skolan börjar därefter och det ska bli skönt att få komma igång nu, men det är nervöst, riktigt nervöst!

Jag fick ett samtal av rektorn igår då det blivit lite fel i papprena vi fått hem där det stått fel tid så vi ska vara där en timme tidigare, det spelar ingen roll för mig såklart men jag passade på att ställa lite frågor när jag ändå hade honom på tråden. Goda nyheter fick jag men otroligt spännande nyheter, på det mer nervösa sättet. Vi kommer att gå skola torsdag-fredag och måndag-tisdag-onsdag kommer vi att ha praktik. Vart vet jag inte än. Och det kommer givetvis bli jätteroligt, men oj så nervöst! Det här var ju inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det kommer att gå bra.

Hade besök av Anna igår som tog bussen hit och surrade en stund, jag passa på att utnyttja henne som sällskap när hundaran behövde en promenad, och det var härligt. Småduggade och så, men solen sken mest hela tiden. Framåt middagsdags(vid åtta-tiden) kom även Sarah på besök, trevligt! Var ju så länge sen vi sågs! Och även henne passade jag på att utnyttja för ännu en promenad, man måste ju vara smart!

Då var soffan borstad av, golvet dammsugat och skurat och barnen leker på övervåningen, kan det bli bättre?
Jag skulle behöva duscha också, men törs jag göra det när Ilona är där uppe?
 
Hmmm...hon har ju blivit så stor nu och kan gå upp för trappen själv, men ner är svårare. Hon har ju alltid varit så försiktig och förståndig men hon har blivit modigare och modigare nu och lite "kan själv". Sven är ju en sån snäll storebror och hjälper ju gärna till också, men han vet inte alltid sina gränser och då kan det ibland bli lite tokigt...

Och vad har vi på schemat idag då?
Jo städning, så chockerande.. Eller så inte.

Allt man gör är ju städa, diska och plocka undan och morgonen efter när man kliver upp ser det lika förjävligt ut iallafall. Nog hade det ju varit rätt skönt att kunna utnyttja RUT-avdraget till städning av hemmet, hade verkligen inte varit dumt det. Men då är man ju en sån där studerande då...

Idag skiner solen äntligen! Jag tänkte detsamma igår också när jag avr ut med hundarna på derasförsta pissrunda, men när ungarna fått i sig frukosten och jag kände mig nog redo för en härlig cykeltur så hade molen hopat sig på himlen och det regnade. Och sen regnade det. Och regnade. Hela satans jävla kvällen!!!

Det har ju inte gjort annat de senaste två månaderna, kan man få lite jävla fint väder tack?!

Och så kom det, inte ett moln på himlen vad jag kan se. Men rätt var det är så regnar det väl igen bara för att liksom.

Nu ska jag sluta klaga och hoppas på sol och energi så man hinenr få huset något sånär välordnat, att man kan ta sig ut på en tur med kläpparna och cykeln och att bara allmänt...få lite paket från Tradera!