Den jag blev.

Mötet idag gick väl bra, eller hur man nu ska säga. Vi kom inte fram till något, men vi skulle hem och tänka och sen träffas vi just innan jul igen. Men jag vet ju redan var jag står, hur jag tycker och hur jag ser på saken. Och det är svårt att se på något annat sätt.

Jag har inga problem att vara ärlig med mig själv. Jag vet att jag inte är perfekt. Och jag vet att jag inte är bättre mamma än vad han är pappa. Och det spelar ingen roll vad jag vill i det här läget. Egentligen.
Det handlar ju om vad som är bäst för Sven.
Men vad är bäst för honom?
Jag tror att det är vilket som egentligen, för jag tycker inte att Andreas är bättre pappa än vad jag är mamma heller. Jag tror inte han har det bättre hos nån av oss.

Men då var det ens egna känslor då. Som inte egentligen har någon betydelse. Men dom finns där. Och dom är starka och tydliga.

Och sen har vi ytterligare en aspekt. Ilona.
Är det rätt mot barnen att sära på dem?
Det spelar ingen roll om de är hel eller halv syskon. De är syskon, och de vet inget annat än att han är storebror och hon är lillasyster. De är inte halv.

Tankarna snurrar, hur ska det bli? Vem ska han bo hos? Vad är det bästa? Vilket beslut är rätt?

Och jag har jobbat ett kortpass nu på morgonen och har precis kommit hem och hunnit packat en IKEA-kasch med skrot som jag ska ha med mig, och strax ska sätta mig i bilen. Jag och Ilona ska till Mor & Far och natta över, har ett tidigt  möte imorgon med Andreas på familjerådgivningen där vi ska gå igenom hur vi ska lösa Svens framtid, om han ska bo hos mig eller hos Andreas. Ett känsligt ämne så vi tar det på ett neutralt ställe men någon med objetv syn på det hela, som kan ge en annan synvinkel på det hela.

Så det blir ett litet adventsfirande i Töre Idag, och om vi hinner handla innan affärena stänger så tänkte jag göra lite julgodis, men det återstår att se.

Trevlig första advent alla!

Fick ett mail från barbarella.se för någon dag sedan att de har rea, och den kunde jag inte låta bli att spana in förstås. Och då klickade jag hem dessa två par och hela 120 kr sammanlagt blev det. De rosa glitterpluggarna i 14 mm, och de lila med reptilögon i 16 mm. För vem vet jag kanske får för mig att gå upp två milimeter till...

(Och nej, vårat köksbord är inte rosa, det är bara kameran som är skräp och personen bakom som är lika skräpig.)

 

 

Mina fina:-)

Det är ju helt otroligt hur jävla mycket snö det faller, nu kan man verkligen kalla oss insnöade.

Och vore det inte för att... surprise, surprise! Pannan hade stannat i natt så hade man ju varit ute och skottat för länge sen. Men nu är man ju halvt ihjälfrusen och har verkligen ingen lust att ge sig ut.

Och det är detsamma egentligen.

Det är ju som ogjort att gå ut nu när det snöar och blåser. Om någon timma ser det likadant ut igen.

 

Och det lär ju ta ett tag att få upp värmen i huset igen, så innan man blivit varm nog att motivationen till att börja frysa igen gett sig till känna så är det lagomt att bege sig ut. Och vi ska ju lika inte någerst, så snön den får ligga. Biljäveln den får stå där den står, under snön.

Så här såg det ut när jag kom hem från jobbet igår. Det är inte mindre idag kan jag meddela.

Vi har ingen mat hemma och det är ett bra tag tills jag kan somna. Gustav han sitter här och gäspar käkarna ur led, konstant. Han lär ju vika av vilken sekund som helst.

Men själv får jag sitta här. Ha dåligt samvete för att jag inte pluggar, må dåligt över att jag inte har gjort mitt allra bästa, ansträngt mig mitt yttersta får att verkligen göra bra ifrån mig på provet imorgonbitti.

 

Men jag är ju lat.

Jag har ohandlat, alltså är kylen tom och jag blir utan mat. Jag har inte läst hårt nog inför provet utan istället bara suttit här och gjort ingenting. Jag kunde ha gjort mer.

 

Man kan alltid göra mer. Men jag gör inte det.

Jag är lat, jag vet.

Nu har jag kommit in genom dörren, NU!

Vi slutade typ fem över ett och det tof fan nästan två timmar att ta sig hem. Helt jävla otroligt.
Först ska man vänta på bussen, sen ska man åka den med alla skolungdomar. Kan dom inte bara vara tysta?
Orka lyssna på deras sladder, man är ju nog jävla trött som det är. Och sen ska man gå hem. I snöstormen! Vaffan, det är ju vinter, det ska fan inte blåsa nu!

Ja, när man kommer hem har soptunnan blåst ikull, turligt nog så var den tom. Men däremot så går inte ytterdörrjäveln upp sen när jag ska in. Och såklart...en jävla massa post att hålla i, ryggsäcksjävel, handväskajävle och vantjävlar. Så ini helskotta irriterande. Så jag står där och bänglar, och måste lägga ner posten för att kunna bulta och vrida för att få upp dörren. Vad händer? Jo, vinden tar tag i all post och...

HHjaaah... Jag tog mig in tillslut. Och posten med.
och då var det bara ut igen med hundarna.

Så som sagt. Nu är jag inne.

Klockan är snart kvart över tre och jag ska börja gå till jobbet på en halvtimma. Roligt. Eller så inte.

Men jag är inte sur, tvärtom! Jag fick ju ett paket med posten!

Det var precis som att börja om från början när jag var på praktiken igår. När klockan slagit tolv var jag helt slut i kroppen av allt stå och gå, bära, lyfta, vispa, hacka som det innebär inom restaurangbranschen. Men det var bara att kämpa på, och som tur var för mig så var det en lugn dag och jag fick till och med sluta lite tidigare, så jag hann med den tidigare bussen som till och med kör in i Bure. Det var jäsikens skönt det.

 

Sen var det bara att hämta hundarna opch gåt till dagis för att hämta Ilona. Väl hemma igen så var jag så trött och la mig i soffan och spenderade mesta delen av kvällen där. Trött, men kunde ändå inte sova.

 

Natten blev lika kort som vanligt och efter flera snoozningar var det ändå bara till att kliva upp. Till snöstormen.

Mysigt kan tyckas men inte när man har bråttom, är stressad eller eller helt enkelt när man är jävligt trött. Så jag höll tummarna för ännu en lugn dag.

 

Men det har varit en jäkla skitdag idag rent ut sagt, det känns som att jag bara gjort fel idag.

Jag har missuppfattat, andra har missuppfattat mig, jag har hört fel eller inte hört alls.

Och den här dagen var det dessutom en hel del gäster som bokat bord, både till lunch och till kvällen. Så dagen har inte varit lugn. Inte det minsta. Och eftersom att det väntades gäster fulla värdshuset till kvällen så fanns det att göra ända in till sista minuten. Så när jag äntligen var färdig och började gå mot stan så missade jag bussen, vilket inte gjorde mig mindre stressad när jag märkte att det var slut ström i telefonen så att jag inte kunde meddela dagis om att jag skulle bli sen.

 

Men inte nog med att jag fick ta en senare buss. Den var försenad också.

Men det vägde upp med att jag slapp gå från E4:an iallafall.

 

Så jag ilade fort som attan till dagis för att hämta upp Ilona, sen ilade jag hem, för jag visste vad som väntade mig. Två decimeter snö på uppfarten och vagnen har ingen vidare markfrigång så jag fick släpa den baklänges över det så gott det gick. Sen hämta ut hundarna som fick hålla oss sällskap medan jag grävde fram snöräven från innerst i garaget och satte igång att skotta...

 

Tungt var det, och resultatet blev väl lite sidådär. Men vem fan bryr sig, jag är trött liksom.

 

Just efter klockan sex var jag innanför dörren. Ännu mer överjävligt trött.

Och nu måste jag plugga.

Vi har prov imorgon.

 

Please give me strength...

...Det är inte alla som är vänliga, inte alla som är seriösa, inte alla som är ärliga. Det märker man privat, inom jobb och skola. Man litar på att vänner inte sviker, man litar på att folk gör sitt jobb och man litar på att när en affär är uppgjord så är det det. Men sanning att säga så är det inte så.

Man kan aldrig riktigt veta...

För att ta ett exempel: Jag gjorde upp en affär med en kvinna på Blocket(meckat för oseriösa köpare och säljare) om ett par skor(Ja, moonbotsen, det kommer ni ihåg) och jag förde över pengarna. Hon meddelar under helgen att hon skickar dessa på måndag.
Nu har det gått en vecka och jag har inte hört något från Schenker som hon skulle skicka med, så jag mailar henne och frågar om hon fått något paket-ID för då kan jag själv söka upp paketet snabbt och behändigt. Här tar jag för givet att hon faktiskt skickat paketet för en vecka sedan precis som hon sagt att hon ska.

Jag får ett snabbt svar att ombudet hade haft inbrott och fått maskiner förstörda och därmed kunde hon inte skicka paketet. Men hon skulle fara till ett annat ombud och skicka paketet därifrån istället. Idag.

Jag bortser ifrån att hon nu inte meddelade mig om detta och fortsätter att lita på att hon skickar paketet idag. Som hon sagt att hon ska.

Jag försöker tro gott om människor. Men tyvär har jag allt för många gånger fått stå där med mössan i handen och skrapa med foten lätt över marken och inse att även den här gången blev jag lurad.
Men jag fortsätter att hoppas att det finns vänliga, seriösa och ärliga människor där ute någonstans.

Mitt löshår och mina microrings har anlänt och de senaste kvällarna har ju suttit och limmat slingor. Snål som jag är så bestämde jag mig för att anamma min mors ordspråk "Man tager vad man haver" då jag inte ansåg att det var nödvändigt att köpa speciallim till håret. Och då har jag testat mig fram med lite av det lim vi har hemma, och insåg att det går nog ganska bra med textillim. Så det har jag då använt. Tacky or not.

Varför slösa pengar när det inte behövs?

 

Igår innan jag begav mig av mot kvällens pass inom hemtjänsten så satt jag även och nöp ihop dessa ringar och slingor i mitt hår. Och det var betydligt enklare än förväntat, och fort gick det!

Det är klart, resultatet är ju inte densamma som om ett proffs har gjort det, eller ens en någon mer erfaren person. Men för att vara allra första gången så tyckte jag det gick ganska bra trots allt.

 

Men jag hann ju inte riktigt klart igår, och har inte hunnit idag heller direkt. Så ni får inte se någon bild än på resultatet heller. Och innan jag fortsätter med andra halvan av slingorna så tänkte jag att håret skulle få genom gå ett eldprov(eh...vattenprov låter nog bättre?), det ska nämligen tvättas!

Och då får jag förstås svar på tal om jag varit dumsnål eller om jag helt enkelt var riktigt ekonomisk angående limmet.

 

 

 

Underbara Ilona fyller år idag, usch vad tiden går fort, tänka sig att hon redan är två!

 

Jag har börjat dagen emd att jobba ett pass inom hemtjänsten, och när jag kom hem bakade Gustav en tårta och sen gick vi en promenad med vagnen ute i finvädret. Sen fick hon öppna sina presenter från Gustav, Fingerfärg och massor med play-do som vi sedan har lekt med. Presenten från mig och Sven får vänta tills han kommer nästa vecka.

Strax ska vi ge oss på tårtan när den nu fått ligga till sig och dra åt sig av allt det goda. Mums!

Ni kommer ihåg vantarna jag budade hem på Tradera till Sven va?

Jag tänkte att det är väl värt ett försök att skriva till Hestra och höra om man kan köpa såna där handcuffs separat, även om jag nu tvivlade på det i ärlighetens namn. Men redan morgonen efter fick jag svar och han meddelade att han kunde skicka en sådan till mig gratis! Och två dagar senare hade jag den i brevlådan, det kallar jag service!

Så är det något företag jag rekommenderar så är det Hestra, dels för deras goda service, men mest för deras bra produkter! Vantar som är varma och sköna, och av bra kvalité, och det här paret är Svens andra och definitivt inte sista när han växt ur dom.

 

Denna lilla läckerbit behövde inte spendera många timmar på tempo innan jag rusade dit med förväntan, visade upp mitt sms till pojk´n i kassan och rusade lika fort hem för att bryta upp kartongen och öppna den lilla marinblåa(??) asken för att se mitt senaste fynd. Fredagens lycka var funnen!

...dom blev äckliga också.

 

Ska aldrig baka mer.

Satte igång och skulle baka mockarutor och när smeten var klar och reda att hällas ut i långpannan så inser jag att bakplåtspappret är slut, men däremot har vi två rullar smörgåspapper i lådan och en tom förpackning till bakplåtspappret. Så jäkla irriterande!

 

Alternativet att smöra och bröa långpannan finns ju, men då får kakorna så fula kanter. Och då smakar dom skit.

Så jag tog fram muffinsformar och fyllde upp så gott jag kunde. Men då har jag ju ingen muffinsplåt heller, och ni vet ju vad som händer då. Formjävlarna är ju så satans veka så smeten väller ju bara ut. Och det ser ut som misslyckade muffins som ett klantarsel som inte fattar bättre skulle ha gjort. Jag är ett klantarsel.

 

Men jaja det får väl bli så då, men just nu känns det som att det jag just gjort är förgäves. Man vill ju inte direkt bjuda bort den fula skiten, och vi fikar ju som aldrig bara vi. Fan.

"Släng det åt helvete" som min visa gamla far brukar säga.

Jag är ju lite av en list-älskare, jag gillar att göra Att-göra-listor, Shopping-listor, Önskelistor, Vill-ha-listor och allt möjligt. Och något som jag upptäckt senaste åren är att jag får mycket mer gjortom jag gör en lista över de saker som jag bör göra under dagen. Det blir roligare när man får en lista att beta av, jag märker resultatet bättre själv då. Sen så glömmer man ju inte heller bort sakerna.

 

En annan sak jag dock upptäckt är att ju mer saker jag gör, desto mer får jag att göra. För när jag då går för att bocka av det jag just gjort kommer jag på två nya att skriva dit. Så när listan egentligen borde blitt kortare så blir den istället längre.

Du ramar in barnens teckningar och anser det vara inredning med stil, klass och orginalitet.

 

Men jag har ju varit hemma hela veckan och sjuk så nu när jag är på bättringsvägen så kommer jag jobba hela helgen istället. Det är bra, för lite slantar till julen kan gott behövas. Hade dock varit skönt att få en lugn helg där vi hade kunnat ta detlugnt och bara vara. Men man måste ju försörja sig, så är det bara.

Idag ska jag försöka få något vettigt gjort här hemma, några av mina blommor ser halvdöda ut och är nog riktigt besvikna på mig att jag har missunnat dom vatten så länge. Två stycken är dock överlyckliga och blommar! Damråttorna hånflinar åt mig och sängen darrar av köld, den vill ha tillbaka sina kuddar,täcken och sängkläder. Sen har vi ju disken...Varför sa jag att vi kunde lämna det till idag? Nu blir det ju jag som får ta det...

 

Till Sven och Ilona(jajjemen fortfarande 2 och 5 år):

Och vill ni vara galet ute och cykla så tar ni för givet att allt rosa och lila är till Ilona och allt blått och grönt är till Sven. Men om ni nu inte vill vara ute i kylan och halkan och irra omkring på en cykel, så förstår ni ju såklart att alla dessa kläder passar båda två.

 

(Bilder från www.Kappahl.se)

Till Ilona och Sven(92 och 122/128):

Några mjuka budgetklappar från Lindex, passar fint till jul eller hur?

Finns att beställa på www.lindex.se om man inte vill/ids/har möjlighet att besöka en butik. 

Julklappar till Ilona och Sven(eller valfri 2 och 5åring):

Visit hm.com

Detta är några av mina favoriter, men tyvär har hemsidan ett begränsat utbud, det finns mer snyggt i katalogerna ni har hemma, ta er en titt!

Gröna Hestravantar med ullfoder i strl 5 till min Sven, ca 200 pix med frakt.

Jag är jävligt nöjd! Nej jag tar tillbaka det där nu när jag mer noggrant synat dom. Ena "hancuffset" (alltså bandet runt handleden) saknas, vantarna förlorar ju inte sin funktion för det, gör bara att risken för att barnet ska tappa bort dom utomhus minskar.

Note to self: Lämna inte (positivt)omdöme innan det noga är kollat att allt är som det ska, inget trasigt, inget fattas.

Som denna sitter jag inne för andra dagen i rad och knapprar och duttar på laptopen, och ja...jätteroligt är det ju inte direkt. Om nu det värsta av förkylningen kunde släppa nångång så att jag kunde få andas igen och slapp hosta och få nackspärr av det enormt tunga huvudet. Jag vill ut! Ut i solen! Och jag vill på praktiken, laga mat, träffa andra människor. Jag vill inte bara sitta inne.

 

Kände värken i lederna komma annalkande igår så svalde ner två tabletter panodil med lite te och slocknade sen i stort sett på en gång och har sovit som en sten inatt, märkte inte ens av när Gustav for på jobbet. Värktabletter är som sömntabletter på mig, jag tål verkligen ingenting.

 

Men det var ju skönt iallafall att få sova ordentligt en natt utan att vakna en gång i timmen, så jag vaknade pigg och utvilad tjugo i åtta, så nu ska vi bara vänta på Ilona, men hon får gärna sova en liten stund till...

Till köket:

Dessa dricksglas, muggar och fruktkorgen torde ypperligt passa vårat ljusa kök med gröna detaljer.

 

Till badrummet:

Parfymflaskor, skål och glasburk till till topz, bomullstussar och parfym såklart.

(Alla bilder stulna/lånade från www.ikea.se)

Det önskar jag mig, inte det ena eller det andra, utan ALLT!

Nu jäklar har jag(läs: Gustav) ominstallerat hela den här skitdatorn så nu fungerar det att koppla upp sig mot det trådlösa nätverket och min bloggdator är igång igen. Och för er som undrar: Nej det går inte att blogga från den stationära, jag kan inte tänka om jag inte får sitta där jag vill(läs: soffan). Men nu så...

Men eftersom att allting då blev raderat i och med ominstallationen så har jag från att ha haft ett problem fått tio nya. Och det tar en jävla tid att få till det som jag vill ha det. Och eftersom att jag inte så superkunnig inom datorområdet så går det inte så jävla fort direkt. Saken blir ju inte bättre av att Gustav inte är så mycket bättre han heller. Så vi har suttit som två spån här hela gårdagkvällen och försökt fixa, och jag har fortsatt nu på morgonen. Men mycket framåt går det inte. Jävligt störigt är vad det är.

Men nu pratar vi om något annat.

Lika ointressant i och för sig.

 

Är hemma och är sjuk idag, inte så bra då jag även missade en dag från praktiken förra veckan. Och att man ska plågas med dåligt samvete över något man inte kan rå för är ju egentligen jävligt dumt. Men då vet ni det iallafall och slipper undra över vad jag har för mig en sån underbart kall och solig tisdag som hemma.

 

Jag vet, jag är inte den enda. Utan jag tillhör snarare normen när jag uppfattar mig själv som yngre än jag egentligen är. Och att jag om två år blir trettio kan jag bara inte förstå. Hur gick det till? Jag känner mig som fjorton! Som nitton! Som 22! Jag känner mig verkligen närmare 20 än 30, på alla sätt och vis!

Till och med Gustav klagar på mig ibland, han tycker inte att en 28-åring ska gå omkring med en munkjacka med svans och öron. Att emostil är för ungdomar. Att rosa dreads, lila löshår och peruk med plastsnören i, är för tonåringar. Och ärligt, jag kan hålla med om det ibland. Jag är lite för gammal, jag är ju faktiskt mamma till två, bor i villa, har samlat in en hel del vuxenpoäng och borde acceptera att benvärmare hörde fjortistiden till.

Men...

Jag får väl skylla på taskig smak istället för hemklickat är:
* Rosa moonboots.
* Plastklocka i cerise.
* Vita UV-extensions.

Men för att kompensera så var jag faktiskt på Ladies night för någon vecka sen med Anna, och inte en enda fjortis i sikte!

...Svens far har varit och hämtat hem Sven. Och aldrig känns avskedet mindre sorgligt. Klumpen i halsen, sorgen i mitt bröst och tårarna som ligger och bränner bakom ögonlocken, dom är densamma varje gång. Man får vara ledsen och man får gråta, det är jag tydlig med. Jag anser det vara viktigt att visa att man har känslor och att man är mänsklig, även som vuxen. Ibland gråter man för att man har gjort illa sig, för att någon sagt något dumt, eller helt enkelt för att man är trött. Även vuxna gråter, och barn tar inte skada av se det. 

Men gånger som denna är inte rätt tillfälle. Han vet om att vi tänker på honom och längtar efter honom, men avskedet ska inte bli jobbigare för honom än vad det redan är, han ska känna glädje över att få träffa den andra föräldern och inte sorg för att lämna den ena.

Förut kunde jag släppa ut känslorna när bilen lämnat gården och jag inte såg den något mer, men nu är Ilona så stor, även för henne blir det ett avsked. Det är inte lätt för någon av oss, men det är mitt ansvar som förälder att inte göra det jobbigare än vad det är. Att få dem på andra tankar. Det är inte min rättighet att fokusera på min egen sorg, på saknaden.  Men det är inte lätt.

Det är svårt att finna glädjen med nånting när man känner sig halv, när man har tankarna någon annastans. När det dåliga mamma-samvetet äter upp en inifrån. Kunde jag gjort annorlunda den gången? Varför har jag inte bättre tålamod?
Jag skulle ha kramat honom mer. Jag borde vara mer tacksam. Jag borde leka med honom mer. Jag borde ge honom mer uppmärksamhet. Jag borde inte gjort sådär, jag borde inte sagt sådär, jag borde gjort si och jag borde gjort så istället. Jag är inte tillräcklig, tiden är inte tillräcklig.
Han är ju ändå bara hos mig i två veckor...

...Lurad!

Om du nu verkligen trodde mig vill säga.

Fullt upp just nu, händer inte så mycket spännande saker så jag har inte mycket att förmedla, har väl en del gnäll jag ibland skulle vela häva ur mig, men jag gnäller ju tillräckligt mycket redan som det är, så jag har väl försökt knipa igen på den fronten och då har det blivit helt tyst istället.

Börjat på en ny praktikplats i veckan, på Nordanå. Känns bra men jag är ny och väldigt osäker och det känns inte som att jag gör någon större nytta faktiskt. Men det ska ju bättre, är ju meningen iallafall. Kul att se något nytt dock, och de är ju trevliga där så so far so good. 

Idag är det torsdag då för er som vet, och torsdagar har vi teori på Balder. Fick igen ett prov idag, fick bara VG så jag är jävligt missnöjd. Jag anser själv att jag gjort bra ifrån mig och tyvär är det inte så enkelt som att man ska ge rätt svar på frågan utan det handlar om hur läraren tolkar svaret. Så en viss irritation följde efter genomgången.

Nu är jag varjefall hemma men bara för en kort stund, ska börja gå till jobbet om en halvtimme ungefär, och jag är verkligen inte peppad. Jag är trött och less och hade bara velat få ha en lugn kväll, men då måste man iväg och tjäna pengar. Generösa CSN får man ju inga pengar av i December, bästmånaden att vara pank.

Så det är väl vad som händer och har hänt. Spännande va?

Jag ska på Hallowenfest i helgen, jag vet att det är en vecka sent men det är i Kalix festen kommer hålla till och Kalix är ju lite efter alla andra as you know. Och temat för maskeraden är Blondiner och Stekare(mitt förslag gick igenom!) och jag har nu funderat ett tag på vad som gör outfiten komplett, men jag tar gärna emot råd om jag har missat något. Här kommer listan:

¤ Svarta nylonstrumbyxor.
¤ Kort tight kjol, svart är den jag har hemma.
¤ Långt linne, och den jag äger är en svart i brottarmodell.
¤ Vid midjekort top i 80-talsvariant.
¤ Uggs, allra helst fejk.
¤ Ultrakort och tight jacka.
¤ Tuperat underhår för extrem volym och resten av håret plattångat så det ser fasligt tunt ut i topparna.
¤ Ljusljusrosa skimrigt läppstift.
¤ Fet eyeliner med kråkspark.
¤ Extremt mycket maskara, helst med så mycket klumpar som det bara går, a.k.a spindelben.

Men det allra viktigaste är ju inte outfiten utan attityden och med attityden kommer det här:

¤ Duckface.
¤ Bli jävligt full och skämma ut sig.
¤ Skrika i fyllan.
¤ Sjunga "Vi ska oa hela natten" i fyllan och vara helt övertygad om att det är tidernas bästa låt.
¤ Ramla.
¤ Spilla.
¤ Spy.
¤ Fyllegrina.

Något av detta borde jag ju lyckas med iallafall, men som skrivits, kom igen med fler förslag!

Är förvånansvärt mycket svårare än jag nånsin trott faktiskt, kanske var naiv förr men förvånad är vad jag är. Och för att beskriva det lättast kan man säga såhär: Många stressar upp sig över jobbet/skolan och är helt slut när de kommer hem. Som småbarnsförälder är det tvärtom, att vara på jobbet är en semester och inte för att man bävar för att komma hem så stressar man(jag) ändå upp sig(mig) över det som komma skall.

Men nu ska vi inte beskriva saker enkelt och lätt, ni känner väl ändå mig?
Så här kommer den långa versionen inklusive min favorit- att göra listor!

Innan jag fick barn:
# Hade jag tre väckningssignaler på telefonen som jag lät ringa varje morgon.
# Jag klev upp.
# Gick på toaletten och tvättade av mig, sminkade mig ytterst sällan inför arbetet, jag menar... vem orkar det? *himlar med ögonen och suckar*
# Jag gick ut med hundarna.
# körde till jobbet.

Och när jag kom hem:
# Klev ur bilen.
# Gick ut med hundarna.
# Gick in och gjorde vad det nu var jag gjorde.
# Middag när jag kände för det, om jag kände för det.
# Gjorde lite mer av vad jag nu gjorde och somnade sen i soffan.

Några år senare nu och med två barn ser dagarna ut ungefär såhär:
# Jag har tre väckningssignaler, snoozar två gånger efter det. Om jag inte blivit väckt av nån av barnen...
# Kliver upp och smyger tyst nerför trappen för att inte väcka någon(Om de inte redan är vakna menar jag, och det är en helt annan cirkus som vi tar en helt annan gång).
# Går på toaletten och tvättar av mig.
# Sätter mig vid spegeln och sminkar mig. OBLIGATORISKT!
# Går med hundarna.
# Väcker barnen, säger åt Sven att klä på sig.
# Klär på Ilona.
# Säger till Sven att klä på sig.
# Klär på Ilona ytterkläderna.
# Säger åt Sven att klä på sig, som han fortfarande inte gjort... blir arg....
# Ilona är klar, jag är stressad och Sven har ännu inte klätt på sig.

En kvart senare....
# Sven har fått på sig kläderna.
# Lyfter in Ilona i bilen, säger åt Sven att spänna fast sig.
# Ilona är fastspänd och jag har satt mig i bilen.
# Tjatar lite på Sven att spänna fast sig som han inte gjort(har man tur har han satt sig i bilen).
# Sven är fastspänd och vi kör till dagis.
# Ut med barnen ur bilen och in på dagis.
# Inne på dagis, klär av barnen....

Ska ju nu inte vara oärlig och säga att jag sköter precis allt själv varje morgon, utan allra oftast så är det Gustav som sköter Ilona och hjälper till med att tjata på Sven lite grand. Men i det stora hela är det såhär det ser ut på morgnarna.

# Skolan är slut för dagen och jag går till bussen.
# Väntar på bussen, oftast en timme ungefär, lyllos mig!
# Kliver på bussen med skolungdomar, så härligt att lyssna på deras intressanta och ack så intelligenta surr i tjugo minuter. Måste jag skriva att jag är ironisk?
# Kliver av bussen och går hem.
# Kopplar hundarna och tar vagnen i höger hand och går till dagis.
# Framme vid dagis, knyter fast hundarna och går in.
# Pratar lite med fröknarna och klär på barnen.
# Lyfter Ilona i vagnen och Sven ställer sig på ståplattan och vi traskar hem.
# 40 kilos vikt att skjuta med min högra arm och två hundar á 9 kg i min vänstra, båda fulla med energi och drar helst, gissa min tålamodsnivå just då?
# Hemma igen, hämtar in posten, gör ett halvhjärtat försök att få in barnen i huset.
# Barnen är inne och dörren är stängd, dags för operation: avklädning-utan-att-få-dagissand-i-hela-huset.
# Barnen startar igång maskineriet och stojar, bråkar med varnandra, är trötta och hungriga och är överallt och ingenstans och det är dags att börja med middagen.
# Kvällen fortsätter med stoj, lek, bråk, någon ramlar och gråter, en leksak blir stulen.
# Borstar barntänder och tjatar om att det är läggdags.
# Somnar på soffan i reklamavbrottet från "Äntligen Hemma", inget "Hous"e den här veckan heller...