Höstens klädval är väl uppenbart?
Sedan jag för några år sedan såg en brun liten vacker pojke med krulligt hår i Luleå bärandes en exakt sådan här jacka har jag inte kunnt sluta tänka på den. Jag har stått och hållt i dressen ett flertal gånger i affären men varit för snål för att köpa den. Men när jag nu fann en Ilonas storlek på rea så var jag bara tvungen att slå till, eller rättare sagt, jag slog till och Gustav fick dra fram plånboken. Och när då Ilona fick en som jag egentligen velat ha åt Sven så var det inte annat än att köpa en till han också, fast till ordinarie pris. Men det var det värt såklart.
Så mina barn kommer att bära grönt i höst, Didriksons Love.
I samma affär där vi fann Ilonas set på rea fann vi även en vinteroverall på rea till henne. Vilken tur vi hade, för det är sällan man ser vinteroveraller på rea på hösten när man snart behöver dom. Det brukar man se på våren när man är osäker på vad de behöver ha för storlek nästa säsong och man törs inte slå till direkt, och när man är dit nästa gång så är dom slut. Men nu var vi där i rätt ögonblick då vi visste vilken storlek vi skulle köpa och just precis den fanns kvar.
Också den en Didriksons, dock är jag inte säker på modellen. Gustav tyckte att färgen var lite tråkig, men hellre en murrig färg så att de kan skita ner den hur mycket det vill, så kan man köpa något mer färgglatt till huvud och händer istället. Eller varför köpa när man kan sticka själv?
Sven hade tidigare en röd Didriksons overall som han nu växt ur, så vi letar en åt honom med. Jag är mycket nöjd över overallerna de gör, väl genomtänkt med förstärkningar på precis rätt ställen, reflexer, fickor och hällor. Sen är den ju snygg också och det är även en avgörande faktor, iallafall om man frågar mig. Så val av kläder till mina barn är självklart!
Den finaste presenten någonsin:
Inte är det konstigt att Gustav inte kunde slita blicken från den här underbara klockan han fick av mig i present, eller hur?
Måndag och solen skiner äntligen!
Morotsmarmeladen blev misslyckad.
Alldeles lös och rinnig trots att jag följt receptet till punkt och pricka. Men se det fixade jag.
Ögonmått är tydligen bättre än decilitermått.
Jag tog rivjärnet i min ena hand och en morot i den andra och satte igång, jag dubblade satsen morot och silade bort en del av sockerlagen, och kokade sedan om det hela och sedär, perfekt!
Om kvällen kom jag även på en snilleblixt, jag ska palla svarta vinbär!
Det står nämligen en buske alldeles vid våran tomtgräns på ängen sett, lite bortglömd sisådär och verkligen ingen som plockar något från den. Jag vet inte vem som äger den, kan det till och med vara våran? Nej jag tror inte det...
Nåja, ingen plockar eller sköter om den så jag antar att ingen heller tar illa upp om jag då stjäl lite från den. Man hade ju kunnat fråga visserligen, men... orka.
Så jag röck åt mig en femliterspåse från lådan och begav mig ut. In kom jag senare med 2,5 liter svarta vinbär som jag kokade till en sylt. Fyfan vad jag är husmoderlig.
Diskade visserligen inte bort efter mig utan lät det bara vara i diskhon, inte lika husmoderligt kanske.
Men något måste ju karsloken göra också.
...Tycker jag efter att dukat fram och diskat bort frukost, lunch och middag.
Men jag hade visst fel, för han tyckte sig också ha en bra anledning att slippa undan. Typ att han hade hyrt film.
Som han för övrigt somnade till innan han sett den halvvägs.
Så disken stod så vackert och väntade på mig där imorse när jag steg upp. Härlig start på morgonen!
Så kan det också gå...
Girls just wanna have fun!
Nåväl...
Gustav fick sig en present i tillslut ändå. Lönen kom dagen efter så jag passade på att gå på stan en sväng, handlade lite pennor och kollegieblock till skolan, blev även en billig nätväska från Bikbok i grått som kan vara bra att ha. Jag gick och funderade på vad jag skulle kunna tänkas köpa åt honom och gick i sportaffärer och kollade runt i tron att hitta ett par stavar som han kan ha när han åker inines, eller ett par snygga täckisar han kan ha när han åker slalom. Men stavarna hade de plockat bort och inte hade de hunnit plocka fram täckisarna heller.
Så jag blev väldigt besviken, det var ju som dom två sakerna jag funderat mest på, så jag tänkte att jag går väl på en elektronikaffär och kollar ut något kul till datorn, men innan jag hann dit så passerade jag en klockaffär. Och någonstans i bakhuvudet kom jag ihåg att han pratat om att när han inte känner sig så snål så ska han köpa sig en riktigt fin klocka. Så jag kollade först runt i skyltfönstret men blev lite skrämd av priserna, men utbudet var ju såklart större inne så jag gick in och bad om hjälp.
Eftersom att jag inte ser så rik ut som jag egentligen är, så började expediten med att visa mig runt bland dom billigare klockorna trots min hint om att det skulle vara en fin klocka. Så tillslut pekade jag på den dyraste klockan och sa "Den där, är det en bra klocka?" lite förvånad tycks han ha blivit. Men han sa att det var en fin klocka men dyr. Hah, jo det ser jag väl?!
Men det var den snygagste klockan i hela butiken och den fick det bli!
Gustav blev jätteglad och har knappt slutat titta på den sen dess, och det förvånar mig inte, för den är snygg. Den är dyr för att den är snygg inte snygg för att den är dyr, som kan gälla det ännu mer kostsammare klockorna. MEn så prestationsångest har jag inte.
Igår var vi sugna på matfesten oh Gustav ville ta sig en tur på stan, så det blev en tvådagars shopping. Vi kom hem med en vinteroverall åt Ilona och barnen fick varsin höstoutfit med jacka och byxa. Och jag själv fick mig en skjorta och leggins. Så vi har verkligt haft spenderarbyxorna på i helgen. Men tydligen är det inte slut där för Gustav hojtar om att vi ska ner på loppishuset här i byn nu så jag måste dra nu-Hej!
Grattis på födelsedagen Gustav, här får du en ful jävla tårta!
Jag har väl inte varit den förmögnaste i Danderyd den här månaden så jag har inte haft möjlighet att köpa en present åt Gustav än, ja inte en sån som jag vill köpa åtminstonde. Jag hade ju kunnat köpa något billigt skräp för helt tomt har det ju inte varit i plånboken, men det känns inte riktigt rätt. Så jag har inte köpt någon... alls.
Just nu hade jag ju kunnat önska att jag tänkt annorlunda tidigare, någon är väl bättre än ingen?
Skitsamma, ingen present får han så jag täntke att jag skulle baka något riktigt smaskigt då istället. Men det blev inte så bra det heller tydligen.
När jag knäckt äggen och vispat dom poröst(som är mucho importante, för det vet ju jag det) öppnar jag burken till bakpulvret... som visar sig vara nästintill tom.
Vad gör man då?
Jo, tillsätter lite vätska för att göra smeten lättare och håller tummarna för att det hjälper. Sen smetar jag ut det i formen jag tänkt ha och skjuts med den i ugnen. Efter tio minuter har hälften vällt över kanten.
Jaha så då sket sig även det.
Ingen present och en riktigt ful tårta. Fattas bara att den är degig i mitten också.
Grattis!
Skoldags och då behövs en outfit!
Den här mössan passar inte in bland de övriga kläderna, men det är verkligen svinkallt ute och jag är urkass på frisyrer så jag slår två flugor i en smäll. Gömmer håret och blir varm om skallen funkar väl?
Hade jag inte haft öronen töjt upp till 14 mm hade dessa örhängen suttit riktigt fint.
Det här nitarmbadet samt ett nitarmband jag har hemma sen tidigare och mitt silverarmband med berlocker som jag alltid har på mig.
Linne och treggings(som det nu heter, jag är så gammal att jag kallar det för tights helt enkelt).
En kofta om armarna denna ruskiga höst måste man ju såklart också ha.
För att palla att gå till och från bussen då vi bara har en bil och den behöver troligen Gustav, så skulle dessa skor få duga. Dom går ju också att variera med ett par benvärmare om man så vill. Och det vill jag.
Den här skitsnygga väskan skulle passa utmärkt, vem bryr sig om skolböckerna får plats när den är så snygg som den är, i värsta fall får man väl bära dom under armen. Men jag gissar på att det inte finns tillräckligt med fickor för allt annat som man inte kan vara utan, smink, mobil, kamera, plånbok, kalender, pennor, ja ni vet. Så då skulle den här få hänga med: 
Och som jag så så fryser jag rejält just nu(kanske dags att slå på värmen i huset?) Så till detta skulle jag ha min skinnpaj och mina tunna fingerhandskar med leopardmönster.
För att tävla kolla in den här länken: http://nelly.blogg.se/2010/august/nellys-stora-back-to-school-work-best-outfi.html?_tmp=7c1dfbbdc9306b820d9ef152e662fae326316409
Nu har den anlänt!
Tappade ju min värdefulla Mooncup i toalettstolen förra månaden och det var verkligen en stor sorg. Även om den nu sista tiden inte fungerade som den skulle pga de kvinnobekymmer jag emellanåt har. Men det var inte koppens fel utan p-staven.
Nåväl, när oturen besöker en, gör den det rejält och allt som kan gå fel går ju då fel. Så inte nog med att jag tappade den, jag tappade den när det var...ja, ospolat helt enkelt och händerna stoppar jag inte ner där då. Och när jag skulle pilla fram den med en lämplig pinne så försvann den istället helt. Så nu ligger den väl och blockerar gallret hos reningsverket och de har gjort ännu ett spännande fynd. Undrar om de får fundera länge på vad det är?
Nåja, jag beställde en ny av en annan sort men det har varit lite strul med leveransen. En månad efter att jag beställt och betalat fick jag lov att maila och fråga vart den var, men då visade det sig att den var missad att skicka bara och det åtgärdades omedelbart, så efter två dagar låg den i min brevlåda. Så det lönar sig att höra av sig istället för att bara sura ihop.
Jag gjorde min beställning på www.menskoppen.se och den här gången blev det en Divacup, jag tror och hoppas att jag blir mer nöjd med denna och att den kommer att fungera trots mina besvär.
Och jag ska göra ett litet tillägg för er tveksamma(kvinnor!):
Jag själv tyckte att hela den här grejen med menskopp var både flummig och lagom halväcklig till en början, men tänkte att det var väl värt ett försök ändå. Och för de som använder tampong är detta faktiskt inte någon större skillnad, det finns istället bara fördelar. Det blir billigare och det är enklare på alla sätt och vis.
* En menskopp köper du bara en gång och den ska hålla i minst tio år om du inte gör som jag då, tappar den i toastolen. Tamponger måste du köpa minst en förpackning per månad.
* Med menskoppen behöver du inte vara orolig för "tampongsjukan" för den torkar inte ur slemhinnorna som en tampong kan göra.
* Menskoppen har du i tills den blir full, då tömmer du den, sköljer av den och fortsätter att använda den.
* En tampong rekommenderas att man byter var fjärde timme(eller oftare), en menskopp kan du ha inne upp till en hel dag utan att tömma, dock beroende på vilken kopp du har och hur mycket mens du har.
* Du behöver inte ha med dig tamponger i fickan och vara orolig att du tog med dig för få, menskoppen sätter du i och du behöver inte någon mer.
* Menskoppen kan du ha i även om du inte fått din mens ännu, du sätter in den den dagen du väntar din mens och har därmed ett skydd redan innan en olycka sker.
Är du kvinna? Använder du tampong? Köp en för helskotta och gör dig själv en tjänst!
För er killar som nu suttit och läst om dessa trevligheter kan jag bara säga: Ja det är jävligt otrevligt att vara kvinna ibland, ni tycker att det är äckligt att höra om mens, vi kvinnor har det hur äckligt vi än tycker att det är. Det är verkligheten och det är bara att acceptera det. Tyvär.
Johanna testar:
Jag förstod ju givetvis att det inte skulle bli en gourmet-upplevelse utan dess like, men då jag senast åt sushi var då vi var i göteborg dvs i början av sommaren, så uppstod ju nu ett sug som jag inte kunde motstå.
Så jag stoppade den i korgen och gick till kassan och betalade. Hemma öppnade jag förpackningen spänd av förväntan, hällde upp soyan, bröt isär ätpinnarna och tog mig en tugga. Men dra åt helvet så vidrigt!
Som sagt, jag förstod ju att det inte skulle vara det godaste jag smakat direkt men att det skulle vara rent äckligt trodde jag faktiskt inte. Men uttrycket "bad sushi" har ni väl hört?
Jag fick slänga bort det helt enkelt.
Och hädanefter komemr jag bara hålla mig till god sushi, inte ens försöka mig på en färdigpackad lågbudgetvariant. Man får vad man betalar för brukar man ju säga....
Socktema!
När jag var in till stan förra veckan för uppropet till skolan, hade jag ju tid att spendera på affärerna efteråt precis som jag då skrev. Jag var bland annat på Cubus och fann riktigt fina strumpbyxor. Så jag köpte tre par åt Ilona, men jag hade lätt kunnat köpa upp alla de hade om det hade varit en bättre tid på månaden. För dessa är precis såna som jag gillar.
Vi har ju även varit på Nolia för några helger sen och där fyndar man ju alltid strumpor, den här gången 14 par för 100 kr. Billigare kan det absolut inte bli och här är tre av paren som jag hittade till mig själv.
Barnen fick ju såklart sin beskärda del för sockar går ju alltid åt. Dock var dessa mina favoriter och det som ni får ta del av.
Upprop idag alltså...
Och som alltid ska det vara något strul så här i skolstarten. Jag stod inte ens med på listan till uppropet, hur nu det kan komma sig, men jag fick vara med ändå. Lyllo mig.
Klockan nio var jag färdig och utanför skolområdet, och hade jag inte behövt på banken hade jag troligen tagit mig hem fortare. Men då någon av mina kära små rara barn haft en rolig lekstund med min bankdosa så var ett besök välbehövligt. Så jag fick gott vänta och frysa inne i stan, hösten är här och med råge. Trots jeans och skinnpaj huttrade jag nästan så jag skakade, så jag försökte fördriva tiden så gott det gick på Ica, ty inget fik öppnar före tio. Men på Ica är det inte många kunder före tio tänka sig, och maten är densamma som när jag var där sist. Så efter att ha plockat åt mig en korg med nektariner för sexton kronor gick jag till kassan. Där var det en vänlig dam som lät mig gå före då hon inte hade någon brådska, men otacksam som jag är meddelade jag att även jag har gott och tid och köar gärna.
Men fort var även det gjort och det var bara till att ut och frysa igen.
När så klockan slagit tio och jag gått till banken, gjort mitt ärende och var ute på stan igen, tog jag en repa bland några affärer innan jag kom på att jag kanske skulle höra med Gustav om han ville luncha. Smart som jag inte är gjorde jag detta alldeles just innan bussen skulle gå och förväntade mig ett snabbt svar. Gustav kommer aldrig med raka snabba svar. Så innan han hade svarat hade bussen gått, och han hade såklart andra planer än att sitta och ödsla viktig tid med mig. Sådeså.
Så jag fick gott snurra på stan i en timme till. Tack för den karlschlok!
Även den tiden passerade och jag tog bussen hem, av någon jäkla kosntigt anledning öm i hälen så jag fick linka från busstationen och hem. Innan jag svängt in på gården slog tanken mig "Satte inte jag nyckeln i låset och vred om imorse och gav sedan nyckeln till Gustav?" Jojomensan det hade jag minsann gjort. Dörren var låst och nyckeln hade Gustav. Bra gjort där!
Men fyndig som jag är så hittade jag en annan lösning, ett litet rycka-rycka och vicka-vicka så fick jag minsann upp den olåsta källardörren, tur i oturen att vi glömt låsa den. Men det ska vi inte göra hädanefter minsann, varken låsa ytterdörren och glömma nyckeln, eller glömma att låsa källardörren!
Det var den semestern det...
Men det kan vara bra det med, imorgon är det upprop på skolan och då kan det ju vara bra att ha lite annat att tänka på ikväll så kanske nervositeten skjuts fram några timmar extra.
Idag har jag fördrivit tiden med att plocka undan lite, diskat, gjort en jordgubbssylt och tänkt onda tankar om Gustav för att han inte tömt tvättmaskinen igår. När jag så gick ner tidigare idag för att göra det själv istället, såg jag att han tydligen gjort det imorse innan han for på jobbet. Att slänga en kudde hårt på honom och sen ilsket stampa upp för trappen gjorde visst susen igår kväll. Så den nya tvätten jag slog på då är nog färdig strax att tömmas. Sen vet jag inte mer, borde plantera om lite blommor men vette fasiken om jag har tid(läs: ids) innan jag ska på jobbet.
Ilona sover nu, så det är väl bäst att passa på att duscha medans man kan göra det i något sånär avslappnad sinnesstämning...
Det skulle ju inte bli sista gången...
Sad but true...
LCHF-gryta:
5 hg grytbitar
1 frp bacon
3 vitlöksklyftor
1 frp frysta italienska örter
3 dl grädde
1 slev kalvfond
salt och peppar
1 burk vit sparris
Jag började med att strimla baconet och fräsa det i en panna tillsammans med en rejäl klick smör. Hackade vitlöken i bitar och snörde ner. När det fått färg och blivit lagomt härligt hivade jag i köttet och lät det brynas på alla sidor. Sen kastade jag i grädden, kalvfonden och kryddorna och lät det koka tills köttet var färdigt.
Detta serverade jag sedan till sparrisen som jag låtit rinna av i ett durkslag.
Härligare kunde det knappast bli!
Vikariefesten!
Dagen efter kvällen före...
Ångesten över några nävar ostbågar hemma hos Johanna och de tre tunnbrödet jag tryckte i mig när jag kommit hem. Jag förstår smärtan i ert bröst av medlidande när ni läser detta, men jag är en hemsk människa utan självdisciplin. Jag borde ha klarat av att motstå detta. Men jag får väl vara glad att det inte var värre än så, för det kunde det verkligen ha varit.
Törsten hör ju till så här dagen efter, som man druckit kvällen innan borde man ju inte vara törstig dagen efter men likväl är man det varje gång. Ett mystiskt fenomen det där.
Gårdagen blev dock inte så hård, några cider och ett glas av vinet. Jag är ju lättpåverkat av alla slags PR som några av er vet och sommardängan "1, 2, 3, Fanta och rosé!" skapade ju såklart en stilla lust efter att få prova just det. Men jag kan meddela er att det var verkligen ingen höjdare. Gillar man inte vin, så gillar man inte vin även om det är utspädd med läsk. Borde man ju ha fattat såklart. Men då har jag ju provat det iallafall. Man lär sig något nytt varje dag.
Bra kämpat!
Nu har jag försökt mig på att platta mitt hår och det gick väl lite sisådär.
Kändes som ett oändligt projekt med mitt hår. Inte för att det är lockigt, för det är det verkligen inte, jag har bara lätt självfall. Och världens tjockaste är det ju inte direkt heller, men tillräckligt för att skapa problem. Det är högst ovilligt att arbeta med om man ska uttrycka sig fint.
Men jag har gjort mitt bästa under dom förutsättningarna jag har.
Så det är väl inte direkt spikrakt, men rakare. Och det får duga.
Stassen är på, det blev snyggt.
Sminket är lagt, det blev också snyggt.
Så nu är jag snygg.
Men det får ni inte se. Än.
Min laptop har blivit osams med sitt nätverkskort och den stationära har ju inte blåtand såklart, så det går inte föra över bilder från mobilen. Den stationära har ingen webcam heller så det går inte att ta en bild med den. Mobilblogga fungerade inte alls av någon anledning. Och min kamera är kvar hos Anna.
Så ni får helt enkelt vänta.
Känn stressen!
Jag har letat fram några set med outfits för ikväll, emn hur jag än bär mig åt så känns det som att ajg kommer vara alldeles för uppklädd. Hmm...
Nu är det ett tag sen jag var ut, okej vi var ju ut förra fredagen emn det räknas inte, blev ju lite spontant och inte alls uppklätt då. Så före det var det ett bra tag sen, så jag nu vill jag ju hitta något fint att ha på mig. Men samtidigt är det måndag...
Känns som att jag kommer att bli något utstirrad om jag kommer i aftonhandskar och galaklänning. Inte för att jag ens äger någon galaklänning, but you get the point.
Men ÄSCH... jag brukar sällan bry mig vad andra tycker om min klädsel, så varför ska jag bry mig nu?
Det får bli volangtoppen som jag fick av Anna upptill, sen Ingela-style nertill(shorts och strumpbyxor) och mina Babyphat-sandaletter till, vad tror ni?
Och, ja det är väl klart att ni kan ha åsikter utan att alls veta vad det är för kläder jag pratar om!
It wasn´t me!
Men vid halv-elva tiden så kom det där jag-är-verkligen-inte-nöjd-nu-skriket så det var bara att masa sig upp då.
Sa jag att jag var trött?
Kändes som att det var mitt i natten även om solljuset tydligt meddelade att det inte var så. Så det var inte direkt en chock när jag såg vad klockan visade, men kropppen höll inte med. Någon timma till i sängen under tystnad hade jag gott behövat och förtjänat.
Men livet är hårt, man är ingen fri tonåring längre som kan sova precis hur länge man vill. Man ska ju vara en såndär vuxen nu, som tar ansvar, som är mogen, som inte sover bort hela dagen. Och om man ska lyssna på svärmor så kan man inte sova till halv nio när man har barn, oavsett om den andre föräldern är uppe, oavsett om det är ytterligare tre andra vuxna uppe. Man gör bara inte så.
Men trots alla vuxenpoäng jag samlat på mig är jag inte särskilt vuxen. Jag anser mig fortfarande vara en egen individ, med egna behov. Jag är inte barnslig som många kan tro, jag kommer aldrig mogna och bli vuxen. Inte om det innebär att alltid, varenda timme, varenda minut sätta sig själv åt sidan. Att inte få tänka på sig själv, att inte få ha roligt, inte få vara den man är. Den jag är.
Det ska vi fira!
Eh...nja...kanske inte riktigt så då...
Jag tog den varsamt men bestämt i min hand, svepte blicken uppifrån och ner, vred av korken, tog fram en av mina finaste fejk-kristallglas och hällde upp. Sen gick jag ut, satte mig i solstolen, slöt ögonen och njöt.
Lyckan blev dock kortvarig.
Huden knottrades och jag sprang in med glaset i näven så att jag slapp frysa ihjäl. Det är med andra ord vackert men kallt ute.
Idag firar jag så smått min sena semester med ett glas vin. Ja faktiskt! för det var allt som var kvar.
Sista dagen på jobbet idag...
Idag blir den åttonde dagen på raken jag jobbar och sommarens sista arbetsdag(om jag inte rings ut förstås). Nästa vecka är det upprop på skolan som sedan börjar veckan därpå. Så en veckas ledigt kommer jag få och det ska bli så skönt!
Just nu sitter jag och hoppas på att få en lugn dag på jobbet, men det brukar ju vara så att när man önskar något får man det precis motsatta. Men det är ju sista dagen nu, så det får bli som det blir. Jag är ju ändå ledigt imorgon, yiihaaa!
De flesta brukar väl baka muffins eller något annat slags fika till sina medarbetare när det är sista dagen, men vi vikarier kommer avsluta sommaren med en vikariefest som kommer hållas imorgon. Givetvis är det bara vikarier bjudna. Då kommer vi sitta och beundra det arbete vi gjort under sommaren och höja oss själva till skyarna, klappa oss på axeln och helt enkelt inse att vi är nog tamefan de bästa sommarvikarierna Hemtjänsten Bureå Norra någonsin haft.
Inga bilder här inte!
I fredags var vädret så fint och efter att ha suttit och försökt planera och surrat om vikariefesten på jobbet, blev jag så sugen på något slags galej. Så jag och Anna bestämde oss för att ta oss en flyt på älven, vi hade hoppats på att fler skulle hänga på, eller åtminstonde en enda person, men icket. Alla är så tråkiga nuförtiden... *fnys*
Efter lite problem att finna en farkost för Annas del löste det sig tillslut och vi påbörjade våran resa.
Ett härligt glid blev det om än en aning kyligt efter att solen gått ner. Sen gick vi barfota på ömma fötter hem till henne för att göra oss iordning och sedan gick vi ut på S8, såhär i efterhand kan jag säga att det avr verkligen sista gången jag går ut när åldergränsen är arton. Usch, det märks att man snart är trettio och har börjat inse att det blir bara mindre roligt om man ska leka bitch och porrstjärna på dansgolvet på en och samma gång.
På Lördagen åkte vi in en snabbsväng till stan och köpte kläder till barnen för de pengar mormor gett oss, sedan ut på Solbacken för att handla lite äta-gott till kvällen. Sen så var det ju Triaden här i Bureå framåt middagsdags, så dit knallade vi och såg på. Sen hem igen och förbereda det goda vi köpt, hacka rödlök, koka potatis, klippa gräslök och öppna burken. Surströmming!
Det satt jag, Anna och Sven sen och mumsade i oss tills vi nästan storknade. Oj så gott det var. Och efter det begav vi(jag och Anna) oss till Annas styvfar och badade badtunna, och herreminje så skönt det var!
Min längtan efter en badtunna blev bara större efter det, nångång ska jag ha en.
När så solen gått ner och mörkret lagt sig var det dags för damerna att spraya lukta-gott och tillföra ansiktet lite färg och sedan promenera ner till Triaden för lite fylla och fight, eller var det fylla och surr? Nåväl nått av det var det.
Jag då? Nej jag följde inte med, jag gick hem och somnade till en film. Det fanns ju en morgondag också, en dag då jag skulle jobba.
Förövrigt hände inte mycket spännande på söndagen, jag jobbade då, och sen grillade vi och gjorde oss en jordgubsspaj.
Vardagens små bekymmer...
Idag är det fredag och jag har lunchrast just nu. Jag slutar fyra idag och sen får jag helg, för jag är ledig hela morgondagen tänka sig! Wohoooo!!!
Det känns som värsta lyxen att får vara ledig en lördag så jag känner att nu jäklar vill jag göra något skoj. Vad vet jag inte, men något måste man ju kunna arrangera, eller?
Restless kids
Sven han har redan tagit på sig galonisarna och väntar på att få ge sig ut i regnet för att cykla till dagis, trots att det är en halvtimme kvar. Jag kan för övrigt inte förstå vad det är att längta till, men så länge han är nöjd så...
Jag slog på bolibompa för att lugna nerverna lite, mina då alltså. Jag tycker att stresskänslan deras förväntan giver mig inte är av det positiva slaget.
Så en liten paus såhär innan barnen har kommit sig till dagis och jag på jobbet tycker jag skulle vara aningens trevligt:-
Onsdag idag, det måste vi fira!
Igår hade jag fullt sjå med att städa, men det gick och fint blev det. Hann till och med sitta en stund innan gästerna anlände. När det gäller min familj brukar man sällan hinna det, man får vara glad om man är uppstigen och påklädd ens.
Nåja, Mor & far, bror och mormor rullade in på gården just när jag letat fram mitt broderi och skulle sätta mig med det i väntan på dem. Så det var bara att slå på kåffipannan och sätta sig i möbelgruppen under äppelträdet. Där satt vi och fikade och pratade om blommor och bin buskar. Sen ville mormor ta sig en titt inomhus och barnen skulle visa sina rum.
Sen slängde jag fram en hög med fotoalbum som de kunde titta i medans jag började med maten, fläskkotletletter, klyftpotatis och sås på ayvar relish. Såklart smakade maten riktigt bra, det var ju jag som gjorde den! Dock har jag haft lite ångest...åt ju nämligen av potatisen och det hade jag ju kunnat låta bli faktiskt.
Sen surrade vi lite mera och sedan var det dags för avfärd för dem. Det är ju ganska tröttsamt för mormor att åka 25 mil så jag gissar på att hon kommer sova hela den här dagen.
Sen surrade jag bort lite tid med Ingela på msn tills jag nästan fick skäll av Gustav att sluta slösa bort finvädret. Så vi tog oss en baklängespromenad förbi strömsholm, ja vi gick åt fel håll jämfört med vad vi brukar alltså, kändes konstigt. Jag blev fort trött i ryggen men det gick bra ändå och idag känns den nästan helt bra, tur det.
Idag verkar vara en riktigt grindag, Ilona antingen skriker eller grinar för att hon inte får som hon vill eller för att saker inte blir som hon vill. Det blir jobb ikväll och de får vara en kortstund på dagis.
Nu jädrar luktar det såpa!
I vanliga fall brukar jag få ett halvt nervsammanbrott när det ska städas, barnen river ut det jag just plockat upp, hundarna ränner runt och sprider ut dammet från det rum jag ännu inte hunnit dammsuga upp till det jag just slutfört, och mitt tålamod tar slut alldeles för fort.
Men nu har det gått så bra så, hurra för mig, vilken grej!
Jag är snart trettio år och har (snart)lyckats städa mitt eget hem alldeles själv, utan gnäll. Vuxet Johanna!
Fattas bara att det blir en rutin då...
Nu tar vi fram lite bullar från frysen!
Men jag ska iallafall gå loss med damsugaren och moppen och göra vårat hem så vackert inför det stundande besöket. Eller nåja. Så vackert som jag ids göra det. Städa är ju inte riktigt det bästa jag vet.
Vilket tjat om städning! *suckar mycket djupt*
Låter som att jag städar varje dag. Den gör jag inte. Även om jag borde.
Så. Nu ska jag sluta. Slut.
Släkten kommer på besök, Moren & Faren, Brollan och Gamm-mormor, så lite kött är tagit fram från frysen och och en bullpåse. Så vi kan fylla ut tystnaden med lite tugg och smask. Eller så inte!
Käftarna lär ju gå i ett, så blir det nån liten paus mellan malande av ord får man vara glad,hahaha!
Näpp, nu ska jag avnjuta mitt kaffe, adjö!
Rygg#¤%£!!!
Så. Nu. Äntligen.
Arbetspasset är över och...aj?
Jag börjar fundera om det där med kiropraktiker ändå inte skulle vara en bra idé. Det svartnar nämligen framför ögonen, jag blir yr och benen viker sig emellanåt. Och jag har en stark känsla av att det beror på ryggen.
Det är inte alls lika illa som i lördags utan mycket bättre, men...jag haltar fortfarande, är stel, har konstant ont och jag "tappar" benen då och då. Sned är jag fortfarande också, även om det som sagt förbättrats betydligt.
Ja...jag ger det väl en dag till, har det inte gett med sig då så måste jag nog kanske fixa en tid...
Imorgon är jag ledig och då blir det inte att ta de lugnt. För det första är det ju aldrig lugnt när man har barnen hemma, det är rena semsterna att jobba om man nu vill jämföra. Men för det andra skulle vi ju som sagt få besök, och då vill man ju ha det fint här hemma. Så jag kommer att ha fullt upp med att städa. Så, så ser nog min morgondag ut!
Bildtajm!
Det är när vi parkerat bilen på Campus och tagit en promenad till stan för att besöka Stadsfesten, Sven var redan trött i benen efter att ha fått gå till och från hållplatsen trots att ingen buss kommit. Så han fick sitta i Ilonas vagn och ha henne i famnen och båda skrattade hela vägen till stan.
Nu är jag redigt förbannad!
När man väl börjat ta fart och form mot målvikten så kommer det där jäkla hindret. Här har jag kämpat på och nu gått ner fem kilo på tre veckor och vad fan händer?
Jo, jag får såklart ryggskott och kan inte röra mig normalt och definitivt inte motionera. Jag kan inte göra något som är roligt och inte något som är vettigt heller. Jag blir så less.
Dessutom måste jag vara hemma från jobbet och förlora pengar. Jävla rygg!
Idag tänker jag gå till jobbet iallafall, ryggen är inte helt bra men vad gör man? Man har ju inte direkt ett välbetalt jobb och är man hemma en dag så märks det direkt. För att inte tala om att det går ut över alla andra när man stannar hemma, vi vikarier har inte haft många lediga dagar i sommar och ta på sig en extra är inte vad de flesta vill.
Well well, bäst försöka städa lite här hemma, vi ska få besök imorgon...
Ska man få något gjort får man göra det själv!
Jag vet ju själv såklart att det är skillnad på att halta inne i affären efter en chokladkaka jämfört med att jobba åtta timmar inom hemtjänsten. Men det känns ändå inte rätt och jag skämdes.
Nåja, jag har vispat ihop en chokladmousse till ikväll, men läste inte receptet så noga så även äggvitan fick följa med ner, kanske inte helt perfekt men ätbart. Så vi ska doppa lite banan i choklad sen, och efter det borde väl kotorna hoppa tillrätta. Eller?
Rätten att få bli ömkad?
Nog tycker jag ändå att det är lite synd om mig, jag har ont i min sneda rygg och det enda som skulle kunna lindra min smärta är choklad. Men Gustav förstod inte mina fina hintar "Nog skulle det vara gott med choklad, eller hur?", "Jag är ganska sugen på choklad", "Hmmm...chokladmousse, det låter väl gott?".
Vad säger gubbfan då?
"Där står bilen och nycklarna har du där inne."
WTF?!! Det är ju synd om mig!
Jäkla karl...
Dessutom kommer han efter en stund och säger "Uteslöt du gofikat? Jag som blev så sugen..."
Jädrigt dålig stil skulle jag vilja säga. Jag tycker väl åtminstonde att han borde tycka lite synd om mig och passa upp mig med att åka och köpa choklad. Choklad innehåller viktiga antioxidanter och brukar fungera som ångestdämpare och smärtstillande, i varje fall på de flesta kvinnor. Det borde han väl ändå förstå?
Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig...
Fick ett akut behov av att resa mig upp och gå på toaletten, men se det gick inte. Att ens sätta mig var ett sjå, och jag fick resa mig tre gånger innan jag tillslut stod upp, benen bara vek sig. Ryggen var helt paj. Men med stöd från väggar och stolar och efter många tjut och illvrål tog jag mig tillslut på toaletten. Efter ännu lite mer bängel tog jag mig uppför trappen och till sängen och somnade om.
Vaknade på Lördagsmorgonen och kände mig mycket bättre så jag beslutade mig för att gå till jobbet ändå. Men redan på vägen dit kände jag att jag "tappade benen" som man gör när man har ryggskott. Men jag kämpade ändå på hela förmiddagspasset men med en hel del besvär. Slutade tolv och linkade hem så snabbt jag bara kunde och skyndade iväg till Leos lekland där jag och Sven mötte upp Anna och Ingela med deras barn. Jag funderade om jag alls skulle fara tillbaka och jobba kvällen trots mina bekymmer, men hade inte samvete att stanna hemma så jag for ändå. Och visst, ryggen är ju inte helt av och jag lever än,men jag skulle nog stannat hemma...
Jag kände mig sned hela dagen och det kändes precis som att ena benet var kortare än det andra, men jag tänkte att det berodde på att jag troligen spände mig på grund av smärtan, och för att man ju går lite krokigt när man har ont i ryggen. Men när jag klätt av mig för kvällen och såg mig i spegeln så var det lite värre än så...
Ryggen är alldeles tydligt sned och det är inte alls konstigt att ena benet känns kortare, då det faktiskt är det nu.
Men det fanns ju inte så mycket att göra åt det då, utan jag la mig på spikmattan för att få musklerna att slappna av och sen när jag vaknade tidigt i morse har jag försökt att stretcha och böja och räta ut kroppen. Utan effekt. Jag är fortfarande lika sned.
Jag har fortfarande inte samvete att vara hemma men jag vågar inte gå till jobbet och belasta ryggen. När kotorna så uppenbart ligger fel är jag rädd att jag rent ska bryta ryggen. Så jag blir hemma idag. Och som det är nu borde jag verkligen gå till en kiropraktiker, men jag är ju sån som helst hoppas på att det gårt till sig av sig själv. En martyr skulle man också kunna kalla det.
