Den jag blev.

Gårdagen var ingen höjdardag direkt. Ilona hade världens grindag och grinade och gnällde hela tiden för ingenting, sova ville hon inte heller göra.

Trevligt var det dock att Anna och Sara med kidz var förbi, det var skoj! Dock  var väl jag mindre trevlig som mest suckade och muttrade.
I varjefall fick jag en jättefin present! En Make-up lektion på Make up store och presentkort på smink där. Guuu vad snällt!
Nu kanske man kan lära sig att lägga ögonskugga ordentligt utan att se ut som en översminkad fjortis.

Well well. Åter till gnället...
Ilona hade ju som sagt inte en av sina bästa dagar och när klockan var efter sex på eftermiddagen och Gustav ännu inte dykt upp var både jag och hon hungriga och hon var värre än nånsin. Så jag ringde ett ett samtal med tema: Lime och Citron till honom och frågade varför han inte var hemma. BADMINTON! Fan, det hade jag glömt...
Kom på sekunden efter att vi behövde ingredienser till middagen så jag ringde upp igen, men han svarade inte, så jag slängde iväg ett sms. Men ni som känner Gustav vet...
Han varken läste eller svarade.

Så när han kom hem hade han ju inte varit och handlat och jag var genomsur, lågt blodsocker och hade frossa så jag orkade bara inte. La mig under filten och frös istället. Vid halv nio värmde han en burk pilsnerkorv,
Så då steg ju äntligen blodsockret och man blev normal igen men då var han ju redan sur för att jag var sur tidigare så han gick och la sig.
Vilken trevlig dag och vilket härligt avslut.

Jag har just lagt på luren efter ett viktigt telefonsamtal och på Lördag kommer jag ta ett beslut som kan komma att förändra vårat liv. Om jag beslutet är positivt kommer förändringen ske den 6/11 och vissa kommer glädjas med mig och andra kommer att sörja. Vad beslutet innefattar kommer enbart de närmaste få veta i förväg, ni andra får gissa hejvilt!

Egentligen är det inte roligt alls att fylla år. När andra fyller år så räknar man ju med att man får städa en massa och baka en massa och så vidare. När man själv fyller år önskar man ju att man iallafall fick en tårta, men i verkligheten så får man baka sin egen jävla tårta, och städa sitt eget jävla hus och det är nästan så att man får köpa sina egna jävla presenter.

Mjaah, okej... Det kanske inte är riktigt så bittert, men man kan ju lugnt säga att födelsedagarna inte riktigt är som dom var förr. Nu får man göra allt själv, man får påminna andra(Läs:karln) att man fyller år, man får städa själv, baka själv och man får serva alla gästerna själv. Roligt är det ju att få besök, och roligt är det ju att baka, men det är ju ändå min dag och det minsta man kan begära är väl ändå att jag kan få en dyr present?
Men icket, inte fan har jag då sett till nån hundvalp med långa hängande öron och silkesmjuk päls, snålt är vad det är!

Idag är man i städartagen, måste vara någotsånär fint ifall att man får gäster imorn. Så hittills har jag druckit en mugg kaffe, ätit upp smulorna ur en chipspåse, hämtat posten och hängt upp en krok, det ni! Här händer det grejor minsann!

Är igång och bakar inför Tisdagen nu och oj, här blir det goda saker ska ni veta!
Jag har redan hunnit smaka och jag vet att det kommer uppskattas av några, jag tror nästan att det inte kommer räcka, för jag gissar att faten kommer tömmas rätt fort. Nu blev ni förväntansfulla va?
Ja det är bara dyka upp under Tisdagen då om ni vill ha något, inbjudningar skickas inte ut!

• Carro&Emil- Check!
• Mor&Far- Check!
• Sven- Check!
• Mig själv- Check!
  

I år blir det julklappar från postorder och nätshoppat och med lyckat resultat, man kan till och med få dom färdiginslagna, yey!

Har suttit och knåpat på förklädet i eftermiddag och är inte riktigt klar än. Jag har virkat en spets och sytt dit mrn det är som att något fattas. Så jag ska klura ut vad som borde passa in bra och se om jag får ihop det ikväll.

Jag och Ilona och Maja har även varit ute och promenerat i halkan, och det var så härligt. Gick svängen förbi Strömsholm och kikade in hästarna. Myys!

Nu är det snart läggdags för Ilona och Gustav jobbar över. så vi ska väl gå och glutta lite tv innan vi drar ner rullgardinen för ikväll...

Nu har jag bara snört upp den lite snyggt på strykbrädan så att ni ska få se, det känns ju inte läge att julpynta allt för mycket redan nu.

Den är alltså sydd av åtta stycken hemvävda och något slitna kökshanddukar i linne med broderade monogram, jag tänkte först sy ett rött kantband runt om, men insåg sen att det nog räcker med att bara fålla.
Jag tyckte den blev mysig, håller ni med?

I högen med handdulkar fanns det även två andra handdukar som jag tyckte var fina bara som de är och la dom lite snyggt ovanpå den nya byrån:

Shabby chic light med andra ord.

Jag fick även dessa urläckra linneservetter med grönt broderi av min mor, kommer från en auktion/loppis hos en av de boende på äldreboendet jag jobbat på tidigare. Känns lite skoj att man vet var dom kommer ifrån och man kan sitta och fundera över hur dom har används, kanske vid någon fin middagsbjudning?

Fått en utmaning av Anna att skriva ner tio saker jag gillar och tio saker jag ogillar, så vi kör på!

Gillar:

1. Min familj.
2. Släkt och vänner.
3. Att resa, en dagstripp eller längre spelar ingen roll.
4. Mitt hem.
5. Mode. Kläder, skor, väskor, smink.
6. Att vara kreativ, designa egna kläder bland annat.
7. Djur. Jag har alltid älskat djur och har alltid velat ha många djur omkring mig. Men jag hade nöjt mig med att bara vara granne med en bondgård, för jag ska definitivt inte sköta en själv, lat som jag är.
8. Baka och laga mat. Men framförallt själva ätandet!
9. Göra sig fin och gå ut äta och sen ut och dansa efteråt.
10. Träffa nya människor. Till en början är jag blyg, men jag tycker mycket om att lära känna nya människor och när blygheten släpper kan jag surra värre än någon annan, på gott och ont. 













Ogillar:

1. Missnöjda barn, trots, gnäll och skrik. 
2. Pengabekymmer. Att aldrig riktigt få känna sig trygg och veta att man klarar sig.
3. Tidsbrist. Hinna med sin familj, sig själv och det man tycker är roligt är alldeles för svårt nu förtiden tycker jag.
4. Oförståelse, folk som inte vill, kan eller försöker sätta sig in i en annan persons situation.
5. Stress. Jag klarar verkligen inte av det. Jag kan arbeta effektivt, men stress tål jag inte. Säg "Skynda skynda!" och se mig förvandlas till ett monster.
6. Hushållsarbete och framförallt städning. Jag verkligen råhatar det och har haft problem att lära mig acceptera att oavsett hur mycket jag ogillar det så måste det göras. Men faktiskt, jag blir bättre!
7. Krav och måsten. Jag inte bara ogillar det, jag har rent svårt med det.
8. Dåligt väder. Jag är oerhört påverkad av vädret, är i princip alltid nedstämd då det regnar och är mulet.
9. Insekter. Särskilt spindlar! *rys*
10. Falska människor. "Vänner" som inte bryr sig, som snackar skit och är allmänt bakfalska.

Oj den var faktiskt inte lätt, jag har fått sitta länge med den och klura, men nu fick jag nog ihop det ändå.

Det är Svt:s nya föräldraserie som började igår. Gustav var ju på hockey och det var ju inget vettigt på tv:n, jag lär ju inte se Mammas pojkar(uärrk, måste tv4 härma all skit som sänds i USA?), och inte heller Inlåst(Jamen oj vad synd om grabbarna som hamnat lite snett, när det fått prova att sitta i finkan och sortera skruv kommer de aldrig göra om det och bli så skötsamma så.). Så jag hamnade på Ettan, Plus är ju alltid intressant att se och efteråt började alltså Ett fall för Louise.

Det började bra, jag tyckte inte alls att det var vinklat till att det var någons fel att familjen hade lite problem.
Men sen kom det...
Allt var pappans fel, han var så arg och hårdhänt och hade alldeles för höga krav på uppfostran. Och allt detta bottnade givetvis i hans egen barndom.
Vad är det för dravvel??

Jag håller med om att man präglas av sin uppväxt, jag ser mina föräldrar i mycket av det jag gör. Men jag ser även saker som jag gör som jag önskar att mina föräldrar gjorde. Jag menar inte att jag är bättre, jag menar att jag har min egen uppfattning om uppfostran, jag har min egen tro på det hela.
Man kan inte skylla allt på sin barndom, nångång måste man ju gå vidare, släppa taget.

Och vad jag har lärt mig så är det sällan bara en persons fel att det blir problem. I den här familjen så är det mest troligt som i det allra flesta fall en kombination. Pappan är säkerligen inte arg så ofta, pojken är säkert inte stimmig så ofta och mamma har säkert inte så ont så ofta. Det är när allt händer på en och samma gång.
Men enligt Louise så var det den dumma pappans fel som jämt var arg.

Nu har jag bara sett programmet och har alls ingen riktig insikt i familjen och dess problem, men utifrån det jag såg så var det inte alls enbart pappans fel. Pojken verkade få riktigt aggressiva utfall där han kunde göra illa sig själv och andra, vad gjorde pappan då? Jo han höll fast pojken, inget mer, han tog tag i pojken och höll fast honom.
Vad är det för fel med det? Vad skulle han ha gjort annorlunda då?
Skulle han låta pojken gå bärsärkargång?

Hela programmet gick ut på att en nioåring satt och grät i kameran för att pappa var så arg jämt och att hans hjärta var trasigt. Allt var den dumma dumma pappans fel.
En nioåring förstår inte men en nioåring har känslor, och det är mycket olyckligt att pojken ska behöva känna såhär. Men det är inte roligt att inte alltid få som man vill, det är jobbigt att han någon som säger åt en vad man ska göra och när. Men han är ett barn och behöver någon som gör just det.
Och det är inte roligt alla gånger.

Den här pojken verkar ju vara otroligt verbal och sätter ord på sina känslor, men det känns lite to much för min del. Jag har lite svårt att känna sympati faktiskt. Han säger att hans hjärta är trasigt och oj vad det är synd om honom. Men det är ju uppenbarligen inget lugnt och fridfullt barn som sitter snällt vid bordet och lyssnar på sina föräldrar. Det är ju inte så att pappan hoppar på barnet som sitter där helt oskyldigt. Pappan är ingen Djävul och sonen är ingen ängel.
Men det var så det framställdes.

Det ogillar jag. Jag skulle vilja se ett mindre vinklat program, det hjälper sällan mycket att ha någon att skylla på. Det är bättre att alla inser att man måste hjälpas åt. Alla måste vilja lösa problemet och alla måste bidra med någonting annars vinner man ingenting på det i längden.

Vet inte vad jag satte mig här för att skriva egentligen men nånting var det. Vi får väl se om det kommer med tiden.

idag har jag noll inspiration, haft huvudvärk hela eftermiddagen och kännt mig bara allmänt less på vissa delar i livet. Som det här med att Försäkringskassan inte ännu betalt ut mina pengar. Räkningar som behöver betalas... ja bekymmer helt enkelt.

Men nu har då Gustav kommit hem från jobbet, så då är det middag på G. Hade slut inspiration där med, så det får bli korv och potatis. Trist värre. Känner mig trött och slö och huvudvärken verkar inte vilja ge med sig.

Den här superfräsiga byrån hittade vi på Loppisbutiken i Söndags, visst är den bara för läcker?
Vi har inte bestämt riktigt än vart vi skall ha den, kanske i köket när det blivit renoverat klart.
Jag är inte mycket för shabby chic i vanliga fall, men den här var ju riktigt fin med sina lätt svängda ben.


Sen hittade jag värsta kristallglasen!
6 stycken höga glas och 6 stycken likörglas, så fina. Det är bara synd att vi inte har ett vitrinskåp så att man verkligen kunde flasha, men det kommer förhoppningsvis.
Svamparna till höger fyndade jag också, de var ju bara för fräcka, kunde inte motstå dom!
Negativt är det ju inte att de kommer från smålandshyttan, så jag känner att jag fyndat rejält!


Jag tror nog att det kommer bli ett trevlig Söndagsnöje att kika förbi där:-D

Ringde till Telia och det löste sig. Det visade sig att det varit en stor störning igår som gjorde att flera i Skellefteå fått problem med sina digitalboxar. Men han jag pratade med uppdaterade några koder eller vad det var, så nu går det och se igen. Jäla tur det, annars hade jag muttrat rätt rejält om jag inte fått somna till Navy CIS ikväll!

Nu har vi varit och lämnat igen filmen och småhandlat lite. Hade ju slut vetemjöl så jag fick spä med dinkel igår till muffinsen men nu har jag alltså handlat hem vanligt hederligt vitt mjöl så nu kan jag baka mera!
Sen passerade vi Statoil på vägen hem och hämtade ut dessa:


Två enkla baströjor till Sven som jag budat hem från Tradera.
Och när jag öppnade brevlådan när vi kommit hem låg dessa däri:

Svens luddor, visst är dom för härliga!

Jag har varit på en kort runda med hunden förståss,men nog var det med nöd och näppe jag klarade mig hem innan jag akut behövde uppsöka toaletten. Känns tamefan inte roligt kan jag säga. Men nu sitter jag iallafall och pimplar vatten, skulle druckit apelsinjuice, grapefruktjuice eller tranbärsjuice om jag hade, men det ahr jag inte och har ingen lust att gå och handla heller, Gustav kanske kan göra det när han kommer hem.

Jag blir nog inne idag då, är ju som perfekt väder att hitta på något ute men nog är det som alltid något som ska skita sig. Känner mig lite bitter idag om det inte märks. Fick dessutom ett brev från CSN, jippi tjihooo de vill ha in ytterliggare uppgifter!
Suck och stöön.

I helgen har det blivit sockar och här är tre av dom. Anna hade beställt några par till Michelle i valfri färg och form och dessa fick det bli. Vi får hoppas att dom passar!

Jag har ställt Ilona mot vardagsrumsbordet och hon står och gungar lite grand.
"Visst har hon en liten gullig rumpa?"
Säger jag då, men jag hade inte riktigt tänkt igenom att det kanske kommer ett svar på det:
-"Ja hon ha liten mutta åttå."
"Mmm..." 
Men vid det här laget hade jag räknat ut vad som kommer sen:
"Du ha en too mutta."

Tack för den...