Den jag blev.

Ska man bjuda hit folk är det ju bäst man städar också, och det går ju bra förståss, men det hade kunnat gå ännu bättre om man kunnat hålla det någotsånär städat till vardags så man slapp storstäda när man ska få besök.
Som nu, jag har gått an sen jag vaknade imorse och det är då verkligen inte färdigt än. Nu är det värsta plockat bort, men det ser ändå väldigt rörigt ut. Kom det hit folk som inte kände mig skulle de tro att jag inte städat på fjorton dar fast det är just det jag gjort hela dagen.
Men nu är det ju inte sånt folk som kommer tack och lov. Nu är det syrran och hon vet ju.
Hon kanske till och med berömmer min fina städning?
Nä.
Det tror jag nog inte.


Nåväl, Gustav har undertiden jag städat varit och handlat så nu har vi att äta och dricka. Och det ska jag säga er, det blir något mycket gott! Kanske inte lyxigaste nyårssupén men likväl gott!

Nu har så Julen passerat men även mellandagarna och det är redan Nyårsafton, ibland blir man förvånad hur fort tiden går. Varje nyår är densamma, man tänker samma sak "Oj vad tiden går", man tänker på vad man gjort och inte gjort och varje år lovar man sig själv att bättra på sig, att nu ska det bli förändring. Och det kommer jag väl göra även denna gång, och verkligen hoppas på att det blir som man tänkt, att jag denna gång ska lyckas.

Ikväll hade vi planerat att ha våran inflyttningsfest, att köket skulle vara klart, att alla skulle bli imponerade och alla ens närmsta och bästa vänner skulle komma och fira in nyåret med oss. Men så blev det inte.
Köket är inte klart. Alla vännerna har bangat ur, så även familjen.
Så ikväll blir det en pardejt med min syster och hennes sambo, men det blir ju vad man gör det till och jag deppar inte.

Men jag ska inte ljuga, visst är jag lite besviken. Inflyttningsfest har man bara en gång, och det är ju liksom lite speciellt. Jag hade inte tänkt mig något raveparty direkt, för då hade det säkerligen inte varit något problem att fixa hit folk. Utan en lagom hemmafest med bästa vännerna som man alltid har roligt med. Men det verkade inte falla i smaken, och det är ju så det är. Alla vill vi ju fira nyår på olika sätt, och det måste man ju få göra såklart.

Planerna har ändrats, men det behöver inte alltid vara negativt, god mat, gott att dricka, ett glatt humör och människor man känner, kan det bli bättre?

Julhelgen har varit som julen är mest, vi har ätit massor med julmat, sett barnen öppna massor med klappar, och vi har surrat, busat och glott på tv.
Mestadels av tiden har vi spenderat hemma hos mina föräldrar, men vi har även hunnit en svängom till Storsien och en snabbvisit till Kalix på bio för att se Avatar som för övrigt var superbra.

I övrigt har inget nämnvärt spännande hänt.
...Förutom då att hela huset var igensnöat och infruset när vi kom hem, +7 grader var det inomhus(slut pellets).
Och det var väl det som hänt senaste veckan.

Snart ska vi börja bege oss mot julstressen såhär dagen innan jul, man lovar sig själv varje år att man aldrig ska göra om det igen, men likafullt står man varje år dagen innan och har saker som måste inhandlas. Tack och lov är det mest mat, men det känns minst lika jobbigt för det.

Att klä på sig och gå ut genom dörren är verkligen inte som innan man hade barn.
Förut tog man på sig kläderna och gick ut. Nu ska man klä på sig själv och två till, och ja, det är inte så farligt det. Men när man tänkt att det ska bli roligt att gå ut, och det bara slutar i kaos. När det är trots, bråk, gap och skrik, när man fortfarande efter en halvtimme inte fått på barnet kläderna, ja då är det inte roligt längre.
Man har blivit varm och svettig, man är arg och definitivt inte på något lekhumör.

Varför ska det vara så jobbigt att göra något roligt?

Senaste dagarna har det rent av vräkt ner snö och det bara fortsätter, vi har fått så mycket snö så det är inte sant! Och det är bara för härligt om någon frågar mig.
Så när Sven sett färdigt Astrid Lindgrens Jul så hade jag tänkt klä oss så vi kan gå ut. Tyvärr har Ilona ingen täckoverall så det blir ingen snölek för henne, men jag ska ta och rota fram Svens bob så han får dra runt med den åtminstonde. Själv ska jag dra fram snökaran och dra nåra varv över gården. Julstämning!

Sven utforskar en tavla med flyttbara äpplen inne på Leos Lekland:


Och blev less:


Provar en mjuk skumhäst istället:


Ilona provar att resa sig mot en rund puff:


Och smäller till med värsta praktsmilet:


Hemma får han en klubba av Gustav:


Och Ilona har tanduppvisning igen(den kom i förrgår!):

Monterat dit hälften av stommarna som ska stå på golvet:

Hittat en banan på kylskåpet:



Flyttat kylskåpet och satt det på plats:

Tänka sig att jag fick en sån underbar son! Han är så duktig och leker med sin lillasyster och hjälper till att passa henne medans vi fixar och grejar i köket, och han gör det med stolthet: "För jag är ju en storebror!".

Nu har vi börjat skruva fast några av stommarna i väggen och det är en hel del fixa och tänka för att få till det, men det går, inte som om Håkan gjort det, men vi klarar det nog ändå.
Ikväll blir det även till att få in kylskåpet på plats, det blir spännande att se nu om vi måttat fel och ingenting passar!
Om så är fallet så är det inte mitt fel, här lät vi minsann ingenjören räkna och måtta, så det är han som får stå till svars om vi måste såga itu några av skåparna och hitta på något eget. Vilket vi för övrigt gärna velat ha i vårat kök, men kanske inte vad gäller stommar och luckor.
Väl väl, det återstå att se...

Såhär rörigt har vi det i vårat kök nu, vi skruvar nu stommar för fullt, men det är lite fix med att kapa ut för rör och liknande. Går inte så fort framåt som jag hade hoppats, men dagen är ännu ung.
Båda barnen har just lagt sig för eftermiddagsvila så nu kanske vi kan arbeta på lite snabbare.

Och nästan alla julklappar är inhandlade.
Anna frågade mig igår om jag inte hade lust att ta en snabb svängom på stan igår, och när har man inte lust till det? Så jag klädde barnen och mig och tog bussen in där Frida och Anna väntade med vagnen hennes som jag fick låna. Vi gick en tur och jag fann så passande en julklapp. Och det var ju skönt att få gjort det. Bara en kvar nu.
När hon och Frida hade åkt, kom Gustav och hämtade oss och vi for vidare på Coop och handlade, det tog inte lång stund där innan Sven hade rymt sin kos och det tog säkert en kvart att återfinna rackarungen. Glad var jag inte.

Hungriga for vi hem hela bunten och micrade oss mat, jajjemensan. Och sen slöade vi resten av kvällen.
Ingen framgång i köket alls.

Men idag är en annan dag, idag ska det ske grejer har jag bestämt. Jag har fått ihop en stomme iallafall medans Ilona sovit och ska se om jag får ihop en till innan gustav kommer hem, det beror på vad tålamodet säger.

Ska se om jag kan klämma in en in progress-bild sen om ni är nyfikna?

Nu när golvet äntligen är lagt så är det dags att börja skruva ihop stommar så det är vad jag sysslar med idag. Går väl lite sisådär med en ettåring som ska klåfingra överallt och en valp som stjäl grejor och tuggar på allt han kommer åt. Men framåt går det iallafall och det är ju huvudsaken.

I pauserna river jag lite tapet och dunderar över vad vi ska göra åt väggen, måla eller tapetsera?
Om vi målar ska vi ha struktur eller helt slätt?
Och ska vi ha struktur vad ska vi då ha?
 Både jag och Gustav vill ju att det skaa vara lite originellt och göra egna lösningar och komma på egna idéer så tankarna går runt runt. Jag har många förslag men frågan är om det går att förverkliga eller om det blir helt tokigt?

Vi får se, jag får ta en diskussion emd den andra enheten ikväll och se om vi ska göra en provmålning på underlaget av min första idé eller om han kommer att förkasta det meddetsamma:

Den här beställde jag från Ellos när jag hade 40% rabatt att utnyttja och den kom igår, visst är den fräck?
Han blev mycket nöjd själv och bär den med stolthet!

Ni får ursäkta den något suddiga och gula bilden, men här får ni iaf se en provsmak på min hunk och vårat golv. Detalj kommer ofc när det är klart!

Nu är underarbetet på golvet klart, Gustav slipade det sista igårkväll och nu är spisen urkopplad och den har fått lämna sin plats för den tillfälliga: garaget.
Hur vi nu ska laga mat är en gåta, vi får väl äta fil, mackor och kallskuret tills vidare.

Så ikväll har mörkret infunnit sig på vårat köksgolv, våran matta håller nämligen att limmas på plats nu. Bit för bit, för det är minsann inte det smidigaste att åbäka sig med en fyra meter bred plasbit. Men vi är två så det går bra ändå. Om vi går an hinner vi nog klart ikväll, men vi får se hur mycket vi orkar och ids.

Då var det dags för den årliga Julångesten och vad mår jag dåligt över i år då?
Jo jag tänkte dela den ångesten med väldigt många andra, nämligen den över julklapparna.

Jag har köpt det mesta redan och står här med några kvar som jag däremot vet vad det är jag ska köpa på ett ungefär, jag har fått en önskelista med många bra förslag så jag tror nog jag kommer hitta något.
Men det jag står och undrar över och mår dåligt av, är att det är några som jag inte ännu vet om jag kommer att köpa julklappar till. Det är nämligen så att jag har beslutat att enbart köpa julklappar till de vi firar tillsammans med, och det är av många olika orsaker. Dels så tycker jag att det är roligt att se minerna när paketen öppnas och dels så är det ju inte bara julklapparna det ska handla om. Julen är ju så mycket mer, och om man inte firar julen ihop varför ska man då dela julklappar?
Så har jag varjefall resonerat och känner att det fungerar bäst för mig.

Men nu till dilemmat, det är några personer som inte ännu meddelat om de ska närvara under julfirandet på Julaftonskvällen. Och jag står då här och tänker, köper jag inga julklappar till de personerna och de dyker upp, så kommer de givetvis ta illa upp. Men köper jag julklappar och de inte dyker upp så står jag där med en drös paket som jag inte vet vad jag ska göra av.

Jag har försökt kontakta den huvudansvariga utan att få svar, och då det redan knakar i relationen så känner jag att hur jag än gör blir det fel. Jag är inte ute efter att såra någon eller få någon att känna sig utanför. Men som i alla relationer måste man ju gå halva vägen var. Och just nu lutar det åt att jag inte köper några klappar.
Tyvärr är det ofta barnen som blir lidande och barnen som får stå emellan, och det är ju "barnens jul" sägs det. Men ska man göra allt för att visa en god min?
För det är ju sällan just paketen det handlar om, hade relationen fungerat bra utan knak och brak så hade det ju inte spelat någon större roll. Men just i det här fallet upplever jag som att det gör just det.

Det är ju under högtiderna då familjen samlas och man har höga förväntningar på att det ska vara trevligt, men det är under högtiderna som man märker av sprickorna mest.

Jag önskar oss alla en trevlig jul, att vi köper klappar till dom vi vill inte till dom vi måste. Att vi äter gott, pratar och har trevligt. Och att vi alla är nöjda över det vi får om vi får något. Jag önskar att vi alla kan hålla sams och trivas i varandras sällskap. En riktigt God JUL!

Någon som såg Kvällsöppet med Ekdahl igår?
Det gjorde varjefall jag, igår handlade det om Julen och alkohol och om vi bör avstå alkohol eller inte.
Det var heta diskussioner om både det ena och det andra, och vill ni se hela programmet finns det nog att skåda på Tv4:s hemsida. Själv ska jag här informera er om mina åsikter.

Jag är uppväxt i en familj på åtta personer, och vi har alltid firat julen "bara" vi. Min far dricker aldrig alkohol och jag antar att det är därför min mor inte heller har gjort det. Så min barndoms jular har alltid firats vita, alkoholfri glögg julmust till maten, ingen snaps och ingen julöl.
När jag under andra hälften av mina tonår blev introducerade till alkohol hade jag då som de flesta ungdomar en smått omogen syn på drickande. Alkohol och julen passade då för mig väldigt dåligt ihop, men vill sitta askalas hemma hos föräldrarna och sluddra, ramla, kräkas?

När jag nu passerat tonåren med råge har jag ändrat min syn på alkohol. Jag har insett att alkoholhaltiga drycker såsom glögg, öl, vin är drycker som man ska njuta av, inte hasta i sig för att bli full. Man kan dricka detta utan att vara ute efter effekten, att ta en öl en Torsdag eftermiddag betyder inte att man är alkoholist.
Man kan ta ett glas vin till lunch, man behöver inte dricka en flaska.
Man kan dricka starkvinsglögg, en julöl och kanske varm äggtoddy på Julaftonskvällen, utan att för den delen festa.
För det var så jag såg på alkohol förr, man drack det på helgerna för att festa, för att dricka sig full.

Men jag har passerat det stadiet för länge sedan.
Jag kan ta mig en drink eller en öl en vardagkväll, inte för att jag behöver det, inte för att jag måste lätta min ångest, utan för att det är gott helt enkelt. Och jag behöver inte ta två, tre till efter det.
Men jag kan även gå ut och festa med kompisar, fara på en förfest och gå ut på krogen efteråt. Och då dricker jag för att slappna av, inte behöva vara blyg och för att lätta upp stämningen. Det är ingenting att hymla med. Men jag är sällan ute efter att bli full.

Jag måste inte dricka, jag känner inget tvång och jag känner ingen ångest om jag inte gör det.
Men jag har fan så mycket roligare när jag gör det.

Julen är en högtid som för många anhöriga till alkoholister har det väldigt jobbigt, jag förstår det.
Och det är givetvis mycket tragiskt.
Men de flesta i Sverige har inte den relationen till alkohol, de flesta kan dricka med måtta utan att skapa oro och ångest hos de anhöriga. Och varför ska då alla andra som sköter sig inte kunna ta sig en julöl, eller en liten snaps till middagen?
Det är stor skillnad anser jag mellan att bruka och missbruka alkohol, och vi har alla ett egenansvar över vårat eget beteende. Jag kan inte stå skyldig till att Rickardsson i dörren bredvid dricker sig så full att han spyr på julafton, eller gör något ännu värre. Och om jag ändå väljer att avstå, om jag väljer att ha en vit jul i år, tror du verkligen att grannen min tar efter mitt initiativ, nej jag tror inte det.

Så jag kommer dricka en julöl till all den goda maten, och jag hoppas innerligt att vi alla kommer få det trevligt.

Gustav firma ska ju då som sagt läggas ner, när det blir är inte säkert men troligtvis rätt snart. Idag skulle de anställda få mer information, eventuellt skulle vissa erbjudas jobb i Tyskland. Så det ska bli intressant att se om Gustav får något sådant erbjudande. Vad tycker ni, ska han ta det isåfall?

Då finns det två alternativ, jag blir singel och får hela huset för mig själv:-O Eller också blir det till att lära sig ett nytt språk, jag kan hittills: Pass auf, pass auf, isch spritze och aschtung. Om det nu stavas så är en annan sak.
Novell, det lär ju märkas hur det går.

Har inte blivit mycket bloggande sista tiden. Dels är jag en aning oinspirerad men dels har jag kännt mig lite osäker på varför jag bloggar egentligen.
Jag är ju inte direkt en stjärna på att skriva, jag har inte många läsare och jag är inte ute efter att bli känd. Jag har skrivit för att det kännts kul. Men kul och kul när ingen läser. Och vem vill läsa om mig liksom?
Så det är väl mest därför jag inte skrivit mycket senaste tiden, samtidigt som det ändå skett en del förändringar här och där så är det ändå ingenting som kännts nytt och kanske inte så roligt att läsa.

Köket är ju på gång, golvvärmen inkopplad, underarbetet är nästan klart och vi kan förhoppningsvis lägga mattan i veckan. Julpyntat har jag gjort. Stickat ett par julstrumpor åt far som blev försmå, den som behöver ett par- hojta. Shoppat för mycket, men inte köpt alla julklapparna än, så då har man ångest för det. Ilona har börjat prata- massor. Firman Gustav jobbar på ska läggas ner. Pelletsen har vi inte burit in än. Sven har snart varit i Siknäs i tre veckor, vilket är alldeles för länge. Snön har kommit, men håller nu på att regna bort. Så ja, lite har hänt, men ingenting att hoppa i taket för.

Livet går sin dagliga lunk, om det var någon som såg filmen i helgen på Trean med Will Smith så kan jag berätta att livet känns ungefär sådär.

Min mamma försökte lära oss när vi var små att innan man börjar julpynta så städar man, plockar undan, dammtorkar, damsugar och skurar. Men tyvärr tog jag aldrig riktigt åt mig. Varje år försöker jag och vill vara ambitiös, men det slutar ändå alltid med att jag inte lyckas.
Som just nu till exempel.

Jag är lite sent ute i min mening då jag vill göra pyntandet på första advent, så jag har börjat lite smått nu för att få det gjort. Men jag får stanna upp och fundera hela tiden.
Nu är ju vår första riktiga jul då vi bor ihop då även mina saker är med och i ett nytt hus så jag vet inte riktigt hur jag vill ha allt. Dessutom fattas det stjärnor och ljusstakar till några av fönstren, och inga köksgardiner har jag att byta heller. Så riktigt som jag vill blir det nog inte, men det blir nog bra det här ändå.

Det känns ju alltid lite sorgset att checka ut från hotellet och åka hem från semestern, men ändå skönt att komma hem.
Jag och Gustav har haft en helmysig helg i Stockholm, där vi rått om varandra och bara haft det trevligt. Att få komma bort en liten stund var verkligen välbehövligt för kropp och själ.
Vad vi gjort och vad vi sett får jag berätta om imorgon, för nu ska det hemmamysas!